torsdag 18 maj 2017

Jämförelse religioner

Jag är en hindu som föddes in i det och båda mina föräldrar är hinduer. Hinduismen är den äldsta av alla världsreligioner, den räknas härstamma från 1000-talet f.Kr. då de första Vediska skrifterna skrevs. Religionen kan dock ses som mycket äldre, för vissa menar på att religionen började utvecklas många tusen år före det. Men om man jämför med de andra religionerna så är hinduismen den äldsta religionen oavsett om den grundades runt 1000-talet f.Kr. eller om den grundades tidigare. För kristendomen grundades ca 1000 år efter hinduismen som alltså är för ca 2000 år sedan, islam grundades på 600-talet e.Kr., judendomen grundades för ca 4000 år sedan och buddhismen uppstod under 500-talet f.Kr. 

I många av världsreligionerna så är "resor" till heliga platser vanliga. Som hindu åker jag och min familj till kumbha mela, som är en väldigt stor fest som det kommer mer än 70 miljoner människor till under sex veckors firande. Det firas var tolfte år och firas i staden Prayag vid floden Ganges. Men det är vissa som inte kan åka dit eller till andra heliga platser för att det är för långt att åka. Då kan de besöka deras kopior, för alla heliga platser har "kopior" som är likadana och som är lika mycket värda att besöka. Många heliga platser finns alltså inte bara på just en specifik plats utan det finns flera stycken som är lika mycket värda. Det är precis som att det inte bara finns en kyrka inom kristendomen, en synagoga inom judendomen eller en moské inom islam. Det finns flera så att man inte behöver åka så långt. De kan inte bara möta gud i en specifik kyrka, synagoga eller moské, utan det finns väldigt många och alla är lika mycket värda att gå till.  

Inom hinduismen så är samsara den ständiga återfödelsen och detta finns även i andra religioner. Det finns inom Buddhismen, där man också återföds. Enligt Buddha kan människan befria sig från kretsloppet av återfödelse genom att avsäga sig alla begär. Buddhas lära handlar om hur vi människor ska leva för att slippa återfödas till ett nytt liv fyllt av begär som enligt buddhismen ses som ett lidande. Människan känner frid först när alla begär och önskningar försvunnit. Precis som inom hinduismen så heter även återfödelse "samsara" inom buddhismen. Men buddhister tror inte att det finns någon själ i samsara, vilket hinduismen tror. De tror inte på ett bestående jag och det kallar de för anatman. Det enda som utgör orsak till nästa liv är ens karma. Men precis som inom hinduismen så vill även buddhister uppnå frihet och inte behövs återfödas längre, se under rubriken "brahman" och "moksha" Genom att inte leva i lyx och överflöd, men inte heller leva för enkelt och fattigt så kan människan nå upp till det som behövs för att uppnå befrielsen, som inom buddhismen heter "nirvana". Det motsvarar hinduernas moksha. Den fjärde ädla sanningen skildrar vägen till lidandets upphörande. I den åttafaldiga vägen framställs åtta plikter som beskriver hur människan ska leva för att komma ur återfödelsens kretslopp. Det är ens plikt som avgör om en handling ses som rätt eller fel och dessa etiska plikter är en del av grunden för vilken karma man samlar under livet. Vägen går över många återfödslar innan man som munk eller nunna till slut når nirvana. 

Inom judendomen så tror de att det inte händer någonting när man dör. De tror inte kommer att man kommer att återfödas eller hamna i paradiset/helvetet efter döden. I Tanach, som är judarnas heliga bok, finns inget tydligt uttryckt kring vad som händer efter döden. Men den vanligaste uppfattningen är att själen lever vidare i en bättre tillvaro. Inom judendomen så tror de att det är gud som är skaparen och själen. De tror att det som kommer från gud, ska komma åter till gud. Judendomen lägger vikten på livet och lever i nuet, inte på livet efter detta. De tror på ett andligt liv efter döden och tycker därför att man ska leva i nuet och "leva ut" så mycket man kan. I Tanach nämns det ett skuggrike som alla människor hamnar i. Ett skuggrike är ett rike som liknar jorden och det hamnar man antingen i direkt, om man har handlat bra i sitt liv. Om man däremot inte har handlat bra så hamnar man i helvetet, men man kan bara vara i helvetet i 12 månader och efter det så går man vidare till skuggriket eller/och lever kvar i minnet hos de levande. 
Inom kristendomen så tror de att man antingen kommer till en evig himmel eller ett evigt helvete efter döden. Enligt den apostoliska trosbekännelsen så står det att de kristna väntar på Jesus återkomst eftersom att han ska ”döma levande och döda”. För att man ska nå himlen så ska man bekänna Jesus som Guds son och tro att han har dött för människornas synder. Bekänner man Jesus som Guds son blir hans död ett ställföreträdande för människornas egen skuld. I Guds himmel tror kristna att det inte finns någon synd, sorg och klagan. Himmeln brukar man även kalla för paradiset. För att man ska hamna i himmeln så ska man ha handlat bra och varit godhjärtad under ens liv, för om man inte är det så hamnar man i helvetet. Himlen är en plats där man får leva med gud och himmeln innehåller inget ont, utan bara bra/underbara/vackra saker. Men helvetet inte något man vill hamna i. Om man hamnar i helvetet så är det på grund av att man under sitt iv inte betett sig bra. Man har syndat och betett sig dåligt under sin tid på jorden. Medan himmeln är en plast som beskrivs som en väldigt bra plats så är helvetet tvärt om. Det är en väldigt dålig plats där människorna plågas av djävulen. 

Inom islam tror de att livet och allt som finns i värden kommer att få ett slut en dag. Då kommer allt att utplånas och dagen då det händer kallas för Qiyamah, som betyder "den yttersta dagen". Men innan dess så kommer alla människor som dör att få ett nytt liv och bli förda inför Allah, som kommer att döma dem och det kallas för återuppståndelsen. Alla människors själar kommer att presenteras inför Allah på domens dag, då kommer alla goda och onda gärningar/handlingar att visas. De goda- och onda gärningarna/handlingarna vägs sedan mot varandra. Om de goda överväger de onda så kommer man att belönas och om de onda överväger de goda så kommer man att straffas. Belöningen för de som ses som goda är att komma till ett paradis medan straffet för de som ses som onda är att sändas till ett helvete som är ett dåligt ställe. 

Hinduismen är en polyteistisk religion, vilket betyder att det är en religion med många gudar, inte bara en gud. Men det är den enda religionen av de fem världsreligionerna som tror att det finns fler än en gud, de andra religionerna är monoteistiska. För inom kristendomen tror de bara att det finns en gud, inom judendomen tror de bara att det finns en gud, inom islam tror de bara att det finns en gud och inom buddhismen tror de också att det bara finns en gud/Buddha. 
Bönen är olika viktig i de olika religionerna. Inom kristendomen så ber man till Gud och Jesus, men det är inte ett begär och krav på Gud utan det är hjärtats samtal med Gud. Men inom kristendomen så ber väldigt många och om man är troende kristen så är bönen en stor del. Inom islam så är bönen väldigt viktig del, det är t.o.m. en av islams fem grundpelare. Om man är extremt troende så ska man be fem gånger om dagen och tiderna för bönerna följer dygnets "rytm". När de ber så ber de alltid i riktning mot Kaba som ligger i Mekka. Man kan be både i en moské eller hemma eller någon annan stans. Men det viktiga är att man gör det, att man ber. Buddhister går till tempel för att be eller offra till Buddha. Men det är vanligare att man offrar något till honom än att man ber till honom, så inom buddhismen är det inte så viktigt med bönen som t.ex. inom islam. Judar ber Traditionellt tre gånger om dager. Då läser de, enskilt eller i grupp, upp böner. Man kan t.ex. be hemma eller i en synagoga, som är judarnas heliga plats, precis som kyrkan är kristnas heliga plats att be i. Som hindu, där det finns många gudar, ber man till de gudarna man tycker är viktigast och som passar bäst för vardagens ändamål. En av hinduernas grundtanke är att  det egentligen bara finns en gudomlig kraft, vilket är Brahman. Men eftersom att det är svårt att be till en världssjäl så visar sig Brahman även i många olika gudagestalter. Varje gud som Brahman visar sig i har sina egna förmågor och funktioner. T.ex. finns det Vishnu, Shiva, Kali och Lakshmi. Det finns väldigt många fler gudar med det är de viktigaste och de som de flesta ber till. 

Vilka olika skrifter har de? 
Hinduer har fyra heliga böcker, det är vedaböckernaupanishadernabhagavadgita och ramayana. Alla heliga skrifter, alltså även de heliga böckerna, är skrivna på sanskrit. Vedaböckerna är de äldsta skrifterna, skrevs runt 1200-talet f.Kr. och betydelsen av veda är veta eller kunskap. Upanishaderna skrevs runt 800-talet f.Kr. och språket i dessa böckerna är mer filosofiskt än i vedaböckernaUpanishaderna beskriver hur det enda sättet att finns gud är genom meditation. På 300-talet f.Kr. skrevs bhagavadgita där huvudpersonen är Krishna. Bhagavadgita betyder "den höges sång". Sist har vi ramayana som är ett kärleksäventyr där huvudpersonerna är guden Rama och gudinnan Sita. Ramayana skrevs runt 200-talet f.Kr. 

Slutsats: 
Det finns många likheter mellan religionerna, många av religionerna har någon form av himmel och helvete. I alla religionerna så spelar människornas handlingar under livet roll för vad som händer med människan efter döden. Om man beter sig som gud vill, alltså bra, så kommer man till något bättre ställe medan om man inte beter sig bra så får man synda och hamnar sedan på en plats där gud inte längre skyddar personen. Men det är bara kristendomen och islam som verkligen har en himmel och ett helvete. För judarna så är det ungefär likadant men man kan bara vara i helvetet i maximalt 12 månader och sedan kommer man till ett skuggrike, som man kan jämföra med kristendomens och islams himmel. Dessa tre religioner är väldigt lika men hinduismen och buddhismen är lite annorlunda. Inom buddhismen så kan man födas på nytt och bli ett djur, en växt eller en ny människa. Det kan inte hända inom islam, kristendomen och judendomen. Inom buddhismen kan man även komma till nirvana som är ett ställe där man lever med gud, alltså Buddha. Om man kollar på de andra tre religioner som har himmel och helvete så finns det tydliga likheter. För när man hamnar i himlen inom både Kristendomen och Islam får man leva med sin gud. Men dock inom Judendomen vet man inte riktigt om skuggriket är något gott där man fick leva med sin gud eller om det är något ont där man blev bestraffad. Så de man "vet" kommer få leva med sin gud efter döden är de kristna, muslimerna och buddhisterna. Det är lite osäkert inom judendomen så därför räknas det inte in bland de tre andra. Inom hinduismen så återföds man, precis som inom buddhismen, men när man väl dör sista gången så tror hinduerna att det finns olika himlar och andra platser där man kan hamna under en viss tid. Innan man får åka tillbaka och bli ett liv på jorden igen, vilket är väldigt ovanlig. Att det finns en himmel tror man i många religioner, men det är bara inom hinduismen som det finns flera olika himlar. När man har dött så får man möta sin gud som man har bett till under livet och får sedan leva dem den för alltid och vara förenad med den. Inom hinduismen finns det flera gudar som visar och tror på olika saker men man väljer ut den gud som man litar på och tror på mest. Några andra religioner som också får komma och leva med sina gudar är de kristna, buddhisterna, och muslimerna. Men i de religionerna så finns det bara en gud och det är den guden de får leva med. Inom Hinduismen finns det ganska många men man väljer ändå den man har störst tro hos. När en hindu dör så återföds människan till jorden och blir en del av Brahman. I de andra religionerna så blir man inte en del av världssjälen när man har dött utan man kommer till någon slags himmel eller något slags helvete. Förutom i judendomen där man kommer till skuggriket som man inte vet om det är ett bra eller dåligt ställe. Atman finns bara som likheter i buddhismen då man också tror på återfödelse och ens själ flyttar sig till en annan kropp. Man kan även dra kopplingar mellan hinduismens brahman och moksha, och buddhismens nirvana för båda är en frälsning och befrielse som man uppnår efter döden. Karman finns i alla religioner då ens handlingar spelar roll för vad som händer efter döden. Men när man väl dör så är det lite olika i de olika religionerna. För inom hinduismen och buddhismen så återföds man och då spelar ens handlingar roll för hur ens nästa liv kommer att se ut. Men inom kristendomen, judendomen och islam så spelar ens handlingar roll för om man kommer till de olika religionerna motsvarande himmel eller helvete.

onsdag 17 maj 2017

Robotar på Mars

ROBOTAR PÅ MARS 
Lite fakta om Mars: 
Mars är den fjärde planeten från solen, den är den yttersta av de jordliknande planeterna och kallas även för "den röda planeten". Den kallas så på grund av att den har ett rödaktigt utseende. Mars har radien 3390km, vilket är drygt hälften av jordens radie. Mars har fått sitt namn efter den romerska krigsguden, som hette Mars. Dess massa är ca 1/10 av jordens, den har massan 6,39×1023 kg medan jorden har ca 5,972×1024 kg. I solsystemet är Mars den näst minsta planeten, den minsta är Merkurius. Under stora delar av Mars historia så var det vulkanutbrott som höll på väldigt länge och det skapade bland annat Olympus Mons, vilket är  solsystemets största berg. Vulkaner är en likhet med jorden och andra likheter med jorden är t.ex. dalgångar, stora slätter och iskalotter vid polerna. Det är i form av iskalotter som det mesta av vattnet på Mars finns i kryosfären. Kyrosfären är den delen av jordens yta och atmosfären som består av snö och is. Mars är den enda planeten som människan har ett hopp att sätta sin fot på för Mars är ganska lik jorden och därför hoppas man på att någon gång i framtiden kunna bosätta sig där. Därför använder man sig av robotar, för att se om det överhuvudtaget hade kunnat gå att bosätta sig där. Mars har två månar och den största heter Phobosden är ca 11,1 km i medelradie, dess massa är ca 1,07 × 1016 kg och Phobos yttertemperatur är ungefär 233°C. Den andra månen heter Deimos och är en av de minsta månarna man känner till i solsystemet. Deimos medelradie är ca 6,3 km, dess massa är ca 2,244 × 1015 kg och yttertemperaturen är också, precis som på Phobosungefär 233°C. 
Så här ser deras bana ut, mars är i mitten och månarnas banor är de blåa cirklarna:










Mars högsta berg är Olympos Mons, som är en slocknad vulkan. Den är tre gånger så hög som vårt högsta berg Mount Everest och dess djupaste ravin är fyra gånger så djup som vår djupaste ravin, Grand Canyon 

Robotar: 
Man skickar upp robotar för att se om de kan hitta vatten, vilket de har, men även att se om det finns något liv. Något liv i form av t.ex. bakterier eller annat. Att ta sig till månen är inte så svårt men att ta sig till Mars är mycket svårare. Man har skickat upp massa sonder mot Mars, varav bara vissa har kommit fram. Resan tar åtta månader och är otroligt dyr. Så om människor skulle åka till mars så skulle bara en så enkel sak som mat, då man lagar och frystorkar 400 kg mat till var och en på rymdsonden, kosta mycket pengar. Därför skickar man upp robotar och sätter kameror på dem för de behöver inte ha någon mat och blir då billigare att skicka upp än människor. Dessutom behöver man inte tänka på allt annat som man behöver med människor, så som att de behöver dricka, äta, gå på toaletten, sova och eftersom att det inte finns så mycket syre på Mars så måste människor ha en syretankSyretanken tar slut så småningom och därför kan människor inte vara på mars för evigt. Men eftersom att robotar inte behöver något av det som en människan måste ha för att överleva så är det mycket bättre att skicka upp en robot med en kamera på så att människorna kan sitta nere på jorden och styra roboten. Den 10 juni och 8 juli 2003 sköt Nasa upp ett par tvillingrobotar, som hette MER-A och MER-B och de skulle röra sig över planeten. Deras uppdrag var en del i Mars Exploration Rover Mission. MER-A sköts upp den 10 juni 2003 och gjorde en lyckad landning i Gusevkratern (som förmodligen är gammal havsbotten) 3 januari 2004. MER-B sköts upp 8 juli 2003 och landade den 24 januari 2004. MER-A skulle undersöka stenar och yta för att framställa områdets vattenhistoria och MER-B skulle göra ett liknande arbete, men den landade i Meridiani PlanumMan har upptäckt att Mars har farlig strålning, för de har inte ett magnetfält och ett ozonlager som skyddar oss, vilket Jorden har. Men det finns saker som bara människor kan göra, det gäller bland annat hur människor psykiskt klarar att i en liten grupp tillbringa så lång tid i ett trångt utrymme. För robotar har inga känslor och därför är det ändå människor som åker till Mars för att se om man klarar av att kunna leva där i ett litet utrymme och överleva så att man kan bygga upp ett samhälle. För en anledning till att varför man åker till Mars är för att jorden inte räcker till för alla människor och alla människors behov. Jorden håller på att förstöras och istället för att använda alla pengar, som de idag använder till rymdforskning, till att komma på ett sätt att rädda Jorden och lösa alla problem så försöker de istället se om man kan bosätta sig på bl.a. Mars för att inte behöva ta tag i problemen på Jorden. Det finns väldigt många samhällsproblem på Jorden, t.ex. så finns det mycket ekonomiska problem, miljöproblem och många andra problem. Så istället för att möta problemen, få ett bättre, mer jämställt samhälle, så struntar man i problemen och tänker att när Jorden går under så har vi en annan planet vi kan använda. Så alla robotar de skickar upp, som kostar väldigt mycket, är till för att se om man kan bosätta sig på Mars för att inte behöva ändra sina levnadsvanor och möta problemen på Jorden. 
Nasas marsrobotCuriosity, landade på Mars sommaren 2012 och undersökte om det fanns något vatten på Mars. Det finns inget vattenhål eller något sådant utan vattnet finns i jorden/planeten. Mars innehåller ca 2% vatten och per kubikmeter jord skulle man kunna utvinna ca 1 liter vatten. Så om Framtida upptäcktsresande åker dit kan de släcka sin törst så mycket som de behöver eftersom att det finns så pass mycket vatten som det gör. Mars har en massa på 6,39×1023 kg och om man kan utvinna ca 1 liter per kubikmeter så blir det väldigt mycket vatten. 
Vi kan inte hämta hem material från Mars så därför görs det undersökningar på Mars. Därför är det bra att skicka upp robotar för de kan köra runt och samla prover, det gjorde robotbilarna Spirit och Opportunity.  Robotarna har armar så att det kan gräva i marken och samla de prover som människorna vill ha. De har även en borr för att kunna borra, men det är ingen stor borr så de kan bara borra en liten bit ner i t.ex. en sten. Robotbilarna Spirit och Opportunity har följts av Phoenix och Curiosity som också är robotbilar. De har också armar och borr men Curiosity har även en laser som kan skjuta loss ett litet moln av damm från en sten. Alla prover de tar analyseras på olika sätt i robotarnas laboratorier och sedan skickar en radiosändare resultaten till Jorden. 

Radiosändarna överför informationen från Mars till Jorden genom elektromagnetiska vågor (radiovågor) genom etern med hjälp av en bärvåg. Man använder dock inte ordet "etern" inom fysiken idag med det finns fortfarande kvar inom radioterminologi, det som sänds ut via radio sänds ut ”över etern”. Bärvåg är en radiosändares omodulerade signal. Modulering är en process som får en egenskap hos en våg (informationssignalen) att variera med en egenskap i en annan våg (bärvågen). Här är en bild som beskriver det: 











Sändaren består av en bärvågsgenerator, en modulator, en effektförstärkare och ett filter. Vad bärvågsgeneratorn gör är att den, eftersom att det är en högfrekvensoscillator/frekvenssyntetisator, alstrar bärvågen. Den skapar alltså bärvågen som i form av en elektromagnetisk våg "bär"/innehåller informationen från sändarens antenn till mottagarens. Bärvågsgeneratorn måste vara mot oönskad frekvensändring och stabil, därför är den styrd av en kvartskristall i en kristalloscillator. Den slutliga sändningsfrekvensen uppnås ofta genom att man använde heterodynprincipen, som är att man skapar en signal av två andra genom multiplikativ blandning. I modulatorn så påförs sedan bärvågen den informationen som ska överföras och för att höja effektnivån hos den sammansatta radiosignalen så att sändaren får den önskade räckvidden så använder man en effektförstärkare. Sedan måste signalen filtreras innan det sänds ut i etern och det gör man för att man ska begränsa utrymmet som sändaren ockuperar i frekvensspektrum. Man måste filtrera för att under moduleringen och effektförstärkningen genereras det oönskade frekvenser. 
Robotarna har även kameror så att människorna kan se hur det ser ut på Mars utan att behöva vara där. Med hjälp av det kan forskarna på Jorden se hur marken och stenen ser ut och då skicka iväg robotbilen till intressanta ställen där de tror att de kanske kan hitta något nytt. Av det man sett på Mars har gjort att man dragit slutsatsen att mycket tyder på att Mars en gång haft vatten och hela oceaner precis som Jorden, men i nuläget är Mars yta en torr och steril öken. 
Så här ser en robot på som man skickar upp till Mars ut: 














Det är en bild av Curiosity när den står på Mars och bilden är tagen av en av de 17 kamerorna roboten har. Den har så många kameror för att man ska få alla vinklarna. Platsen som bilden är tagen på är i Galekratern, det är även där som det första provet på marken togs. 
En av robotbilarna, som heter Spirit, har rört upp ljust stoft som forskare försökte analysera för att ta reda på vad för ämne det är. De fick fram att det ljusa är olika salter och man tror att det kan ha bildats där det funnits vatten. Nu när man tror att det en gång i tiden har funnits lika mycket vatten på Mars som på Jorden så börjar det bli värt att söka efter liv. 

Framtiden på Mars: 
Elon Musks bolag, SpaceX, presenterade i september 2016 sina planer för att kolonisera Mars och via SpaceX planerar han att upprätta en civilisation på Mars. Han tror att det kan bli verklighet inom 50-100 år och under en livesändning sa han "Det finns två vägar att gå, antingen stannar vi för alltid på jorden där det någon gång kommer ett ”utrotnings-event”. Alternativet är vi blir en rymdfarande civilisation och en multiplanetär ras, vilket jag hoppas ni håller med om att det är rätt väg att gå.”. Men det kan hända att man inte vågar skicka upp folk till Mars med tanke på att det kan vara livsfarligt. Ingen människa har varit ute i rymden längre än Fred Haise och resten av besättningen på Apollo 13. De flög över månens baksida och bara den resan gjorde att de förlorade massa muskelstyrka, benmassa och syreupptagningsförmåga. Austronauter som har återvänt hem till Jorden efter ett längre uppehåll på ISS har i genomsnitt förlorat 5-10% av sin muskelstyrka, benmassa och syreupptagningsförmåga. Så om de åker till Mars så riskerar de att komma hem med kroppar som 80-åringar. Men eftersom att man tänker att de som åker till Mars inte kommer att återvända så finns det ändå hopp för en framtid på Mars. Men dock så kan hoppen om framtida kolonier på Mars bromsas lite, för människan består av massa stamceller och stamceller tål tyngdlöshet ganska dåligt. För stamceller i människan utvecklas till alla andra celler i kroppen och det gör de bäst med hjälp av tyngdlösheten. Så utan tyngdkraftens påverkan i rymden så har stamceller svårt att utvecklas. Om de åker till Mars och ska försöka starta ett samhälle så måste de föröka sig. Men om de gör det och kvinnan blir gravid så är det inte säkert att hon föder ett friskt barn på grund av att stamcellerna har svårt att utvecklas. 
Kan tyngdlösheten bota cancer i framtiden? Cancerceller kan lura döden genom att blockera den programmerade celldöden, som kallas för apoptosen. Men i tyngdlöshet förlorar de den förmågan och därför kan man kanske i framtiden använda den kunskapen för att utveckla en effektivare behandling mot cancersjukdomar. 2011 skickade den tyska forskaren Daniela Grimm ut tre miljoner cancerceller i rymden ombord på en raket och kunde då bevisa att apoptosen inträffar 30 % oftare i rymden än på jorden. Alltså att cancercellerna inte kunde blockera apoptosen/programmerade celldöden lika bra som de kan på jorden.  

Simulera tyngdkraft: 
Sedan 1960-talet har forskare arbeta på att skapa konstgjord tyngdkraft och en av idéerna om hur man kan göra det är att bygga ett rymdskepp som har en stor centrifug som roterar och centrifugalkraften pressar då allt mot ytterväggen. Så om man skickar in astronauter in i det rymdskeppet så kan de gå på insidan av ytterväggen och gå precis som om de hade gått på jorden. Men dock då kommer corioliskraften avböja alla rörelser som gör att astronauterna kan bli illamående och yra. NASA har några tankar om att de kanske vill testa en sådan centrifug på ISS, alltså den Internationella Rymdstationen. Centrifugen kommer då att de en tyngdkraft på ca 2/3 av jordens tyngdkraft, vilket är ungefär 0,69g. De har tidigare försökt med andra metoder att åstadkomma konstgjord tyngdkraft. 1966 försökte de göra konstgjord tyngkraft genom att binda ihop två rymdskepp och låta dem snurra runt varandra. 

Mina egna tankar kring detta: 
Jag tror att om det en gång har funnits lika mycket vatten på Mars som på Jorden så har det också en gång i tiden, kanske fortfarande, funnits liv. Inte liv som människor eller stora djur men jag tror att det fortfarande finns liv så som bakterier. Så om vi fortsätter att forska kring detta så kanske vi kan utvinna vatten ur marken på Mars och på så sätt kanske det börjar bildas fler bakterier som sedan utvecklas. Precis på samma sätt som Jorden utvecklades, för människorna har ju inte funnits sedan start utan det tog lång tid. Från början fanns det bara bakterier på Jorden, precis som jag tror att det finns på Mars. Så det är mycket möjligt att det långt fram i framtiden kan utvecklas fler liv på Mars och att man kanske till och med efter väldigt många år kan bosätta sig där. 
Även om det skulle vara häftigt att hitta liv på Mars som utvecklas så att vi efter många om och men kan bosätta oss där så kan man ju fråga sig själv om det är värt det? Är det verkligen värt att lägga så extremt mycket pengar på att hitta liv på Mars och sedan kunna bosätta sig där. Många hoppas på att vi kan använda Mars som Jorden eftersom att Jorden håller på att förstöras. Så istället för att ta tag i våra problem på Jorden och använda alla de höga summorna till att fixa Jorden så lägger vi det på att försöka hitta liv och bosätta oss på Mars. De pengarna som går åt för all slags rymdforskning hade kunnat göra stora skillnader i världen. Alla de fattiga i t.ex. Afrika hade kunnat få det bättre, vi hade kunnat ta tag i alla miljöproblemen som gör att vår jord förstörs, vi hade kunnat lösa många ekonomiska problem och vi hade kunnat lösa alla andra problem vi har i samhället. 
Att skicka upp robotar till Mars kostar extremt mycket men 2023 beräknar man att skicka upp de första människorna till Mars och det kommer att kosta extremt mycket mer. Tanken är att man ska skicka upp fyra personer till Mars som inte kommer att komma tillbaka till Jorden igen utan kommer att spendera resten av deras liv på Mars. De kommer att ha minst två Rover-robotar som är det är tänkt ska hjälpa dem. Hela projektet kommer att kosta 6 miljarder dollar, vilket motsvarar ungefär 40 miljarder kronor. Det är extremt mycket pengar och med de pengarna hade man kunnat lösa extremt många av alla problem vi har i världen. Om vi nu har så pass mycket pengar så borde det inte läggas på att skicka människor till Mars. Att man ens kan ge rymdforskningen så mycket pengar är helt sjukt, jag hade hellre sett att man hade delat upp de pengarna och gett till andra forskningar. T.ex. medicinsk forskning, för då kanske man hade kunnat hitta botemedel till bl.a. cancer, vilket hade räddat många liv. Men istället för att rädda liv så skickar de iväg liv till en annan planet för att man inte orkar ta tag i problemen på Jorden. Det finns absolut fler forskningar än inom medicinsk forskning, t.ex. finns det även forskning inom miljöfrågorna. Hur man ska göra för att det ska släppas ut mindre koldioxid, klimatforskning osv. Men de här 6 miljarder dollarna är sponsorpengar som man har samlat in under en lång tid, vilket gör det ännu värre. För om man kan samla in så mycket pengar från TV-shower, så hade man kunnat göra det för en bra orsak. De 6 miljarder dollarna räcker bara för de här fyra personerna, alltså går det åt ca 1,5 miljarder dollar per person, vilket är ungefär 10 miljarder kronor. det är helt finansierat via reklam och sponsorer och en av huvudmännen är mannen bakom TV-programmet Big Brother. Tanken är nämligen att hela Marsresan, som tar sju månader, ska livesändas dygnet runt på nätet. Man kan både se det positivt och negativt att man ska använda sponsorpengar, 6 miljarder dollar, för att fyra personer ska åka till Mars och  vara där hela deras liv. Det positiva är att vi förhoppningsvis får reda på mer om Mars, att vi hittar det vi vill (så att pengarna det kostade inte var förgäves) och att vi en dag kan bosätta oss där så att vi kan vara på två planeter. Men det negativa är att det kostar extremt mycket pengar som vi hade kunnat lägga på annat som hade kunnat gynna planeten och lösa många problem. Jag tycker att det är vansinne att lägga så mycket pengar på detta när det finns så mycket annat som är mycket viktigare. Vi måste börja ta hand om vår planet och inte bara ignorera problemet och hitta en annan planet vi kan använda och förstöra. För att kunna bli uttagen och vara en av de fyra personerna som åker till Mars så måste man först klara av ett 10 års långt träningsprogram där man ska vara isolerad flera månader från omvärlden, vara i en simulerad Mars-miljö m.m. Så det krävs väldigt mycket. Då kan man ju fråga sig om det är värt att ta 10 år av en persons liv och använda de för träning inför en Marsresa som man kanske inte ens får vara med på? För det är en hel del som ansöker men bara ett fåtal som verkligen får göra det, som verkligen får åka upp till Mars. De andra personerna som är med på det 10 års långa träningsprogrammet men som inte blir uttagna till att verkligen få åka till Mars har "slösat bort" 10 år av deras liv. Under de 10 åren hade de kunnat göra mycket och jag tycker inte att det hade varit värt att ta 10 år av mitt liv bara för att kanske få åka upp till Mars. Att lägga ner så mycket tid med motiveringen att man kanske blir uttagen. Jag är övertygad om att det tar väldigt länge att lära sig allt och träna upp sig inför en sådan här färd, men tar det verkligen 10 år? Är man medveten om man vad man missar i sitt vardagliga liv om man gör den 10 åriga träningen? Man får inte åka förrän man har blivit myndig, vilket är 18 år och sen är man där i 10 år. Så när man är klar så är man minst 28 år. Men de flesta börjar nog inte förrän kanske 25 års åldern och då är man 35år när man är klar, det är under den tiden allt händer. Man utbildar sig, man kanske skaffar en partner, får ett jobb och kanske skaffar barn. Är man verkligen villig att kasta bort den möjligheten? Jag tycker att 10 år är för länge, för man missar så mycket av sitt liv. Om man blir 80 år så är de 10 åren 12,5% av hela sitt liv som man lägger på ett träningsprogram. 

Wikipedia: 

NE (Nationalencyklopedin): 

TitaNO fysik – Gleerups digitala läromedel: 

Tidningar/nyhetssidor/artiklar: