ROBOTAR PÅ MARS
Lite fakta om Mars:
Mars är den fjärde planeten från solen, den är den yttersta av de jordliknande planeterna och kallas även för "den röda planeten". Den kallas så på grund av att den har ett rödaktigt utseende. Mars har radien 3390km, vilket är drygt hälften av jordens radie. Mars har fått sitt namn efter den romerska krigsguden, som hette Mars. Dess massa är ca 1/10 av jordens, den har massan 6,39×1023 kg medan jorden har ca 5,972×1024 kg. I solsystemet är Mars den näst minsta planeten, den minsta är Merkurius. Under stora delar av Mars historia så var det vulkanutbrott som höll på väldigt länge och det skapade bland annat Olympus Mons, vilket är solsystemets största berg. Vulkaner är en likhet med jorden och andra likheter med jorden är t.ex. dalgångar, stora slätter och iskalotter vid polerna. Det är i form av iskalotter som det mesta av vattnet på Mars finns i kryosfären. Kyrosfären är den delen av jordens yta och atmosfären som består av snö och is. Mars är den enda planeten som människan har ett hopp att sätta sin fot på för Mars är ganska lik jorden och därför hoppas man på att någon gång i framtiden kunna bosätta sig där. Därför använder man sig av robotar, för att se om det överhuvudtaget hade kunnat gå att bosätta sig där. Mars har två månar och den största heter Phobos, den är ca 11,1 km i medelradie, dess massa är ca 1,07 × 1016 kg och Phobos yttertemperatur är ungefär 233°C. Den andra månen heter Deimos och är en av de minsta månarna man känner till i solsystemet. Deimos medelradie är ca 6,3 km, dess massa är ca 2,244 × 1015 kg och yttertemperaturen är också, precis som på Phobos, ungefär 233°C.
Så här ser deras bana ut, mars är i mitten och månarnas banor är de blåa cirklarna:
Mars högsta berg är Olympos Mons, som är en slocknad vulkan. Den är tre gånger så hög som vårt högsta berg Mount Everest och dess djupaste ravin är fyra gånger så djup som vår djupaste ravin, Grand Canyon.
Robotar:
Man skickar upp robotar för att se om de kan hitta vatten, vilket de har, men även att se om det finns något liv. Något liv i form av t.ex. bakterier eller annat. Att ta sig till månen är inte så svårt men att ta sig till Mars är mycket svårare. Man har skickat upp massa sonder mot Mars, varav bara vissa har kommit fram. Resan tar åtta månader och är otroligt dyr. Så om människor skulle åka till mars så skulle bara en så enkel sak som mat, då man lagar och frystorkar 400 kg mat till var och en på rymdsonden, kosta mycket pengar. Därför skickar man upp robotar och sätter kameror på dem för de behöver inte ha någon mat och blir då billigare att skicka upp än människor. Dessutom behöver man inte tänka på allt annat som man behöver med människor, så som att de behöver dricka, äta, gå på toaletten, sova och eftersom att det inte finns så mycket syre på Mars så måste människor ha en syretank. Syretanken tar slut så småningom och därför kan människor inte vara på mars för evigt. Men eftersom att robotar inte behöver något av det som en människan måste ha för att överleva så är det mycket bättre att skicka upp en robot med en kamera på så att människorna kan sitta nere på jorden och styra roboten. Den 10 juni och 8 juli 2003 sköt Nasa upp ett par tvillingrobotar, som hette MER-A och MER-B och de skulle röra sig över planeten. Deras uppdrag var en del i Mars Exploration Rover Mission. MER-A sköts upp den 10 juni 2003 och gjorde en lyckad landning i Gusevkratern (som förmodligen är gammal havsbotten) 3 januari 2004. MER-B sköts upp 8 juli 2003 och landade den 24 januari 2004. MER-A skulle undersöka stenar och yta för att framställa områdets vattenhistoria och MER-B skulle göra ett liknande arbete, men den landade i Meridiani Planum. Man har upptäckt att Mars har farlig strålning, för de har inte ett magnetfält och ett ozonlager som skyddar oss, vilket Jorden har. Men det finns saker som bara människor kan göra, det gäller bland annat hur människor psykiskt klarar att i en liten grupp tillbringa så lång tid i ett trångt utrymme. För robotar har inga känslor och därför är det ändå människor som åker till Mars för att se om man klarar av att kunna leva där i ett litet utrymme och överleva så att man kan bygga upp ett samhälle. För en anledning till att varför man åker till Mars är för att jorden inte räcker till för alla människor och alla människors behov. Jorden håller på att förstöras och istället för att använda alla pengar, som de idag använder till rymdforskning, till att komma på ett sätt att rädda Jorden och lösa alla problem så försöker de istället se om man kan bosätta sig på bl.a. Mars för att inte behöva ta tag i problemen på Jorden. Det finns väldigt många samhällsproblem på Jorden, t.ex. så finns det mycket ekonomiska problem, miljöproblem och många andra problem. Så istället för att möta problemen, få ett bättre, mer jämställt samhälle, så struntar man i problemen och tänker att när Jorden går under så har vi en annan planet vi kan använda. Så alla robotar de skickar upp, som kostar väldigt mycket, är till för att se om man kan bosätta sig på Mars för att inte behöva ändra sina levnadsvanor och möta problemen på Jorden.
Nasas marsrobot, Curiosity, landade på Mars sommaren 2012 och undersökte om det fanns något vatten på Mars. Det finns inget vattenhål eller något sådant utan vattnet finns i jorden/planeten. Mars innehåller ca 2% vatten och per kubikmeter jord skulle man kunna utvinna ca 1 liter vatten. Så om Framtida upptäcktsresande åker dit kan de släcka sin törst så mycket som de behöver eftersom att det finns så pass mycket vatten som det gör. Mars har en massa på 6,39×1023 kg och om man kan utvinna ca 1 liter per kubikmeter så blir det väldigt mycket vatten.
Vi kan inte hämta hem material från Mars så därför görs det undersökningar på Mars. Därför är det bra att skicka upp robotar för de kan köra runt och samla prover, det gjorde robotbilarna Spirit och Opportunity. Robotarna har armar så att det kan gräva i marken och samla de prover som människorna vill ha. De har även en borr för att kunna borra, men det är ingen stor borr så de kan bara borra en liten bit ner i t.ex. en sten. Robotbilarna Spirit och Opportunity har följts av Phoenix och Curiosity som också är robotbilar. De har också armar och borr men Curiosity har även en laser som kan skjuta loss ett litet moln av damm från en sten. Alla prover de tar analyseras på olika sätt i robotarnas laboratorier och sedan skickar en radiosändare resultaten till Jorden.
Radiosändarna överför informationen från Mars till Jorden genom elektromagnetiska vågor (radiovågor) genom etern med hjälp av en bärvåg. Man använder dock inte ordet "etern" inom fysiken idag med det finns fortfarande kvar inom radioterminologi, det som sänds ut via radio sänds ut ”över etern”. Bärvåg är en radiosändares omodulerade signal. Modulering är en process som får en egenskap hos en våg (informationssignalen) att variera med en egenskap i en annan våg (bärvågen). Här är en bild som beskriver det:
Sändaren består av en bärvågsgenerator, en modulator, en effektförstärkare och ett filter. Vad bärvågsgeneratorn gör är att den, eftersom att det är en högfrekvensoscillator/frekvenssyntetisator, alstrar bärvågen. Den skapar alltså bärvågen som i form av en elektromagnetisk våg "bär"/innehåller informationen från sändarens antenn till mottagarens. Bärvågsgeneratorn måste vara mot oönskad frekvensändring och stabil, därför är den styrd av en kvartskristall i en kristalloscillator. Den slutliga sändningsfrekvensen uppnås ofta genom att man använde heterodynprincipen, som är att man skapar en signal av två andra genom multiplikativ blandning. I modulatorn så påförs sedan bärvågen den informationen som ska överföras och för att höja effektnivån hos den sammansatta radiosignalen så att sändaren får den önskade räckvidden så använder man en effektförstärkare. Sedan måste signalen filtreras innan det sänds ut i etern och det gör man för att man ska begränsa utrymmet som sändaren ockuperar i frekvensspektrum. Man måste filtrera för att under moduleringen och effektförstärkningen genereras det oönskade frekvenser.
Robotarna har även kameror så att människorna kan se hur det ser ut på Mars utan att behöva vara där. Med hjälp av det kan forskarna på Jorden se hur marken och stenen ser ut och då skicka iväg robotbilen till intressanta ställen där de tror att de kanske kan hitta något nytt. Av det man sett på Mars har gjort att man dragit slutsatsen att mycket tyder på att Mars en gång haft vatten och hela oceaner precis som Jorden, men i nuläget är Mars yta en torr och steril öken.
Så här ser en robot på som man skickar upp till Mars ut:
Det är en bild av Curiosity när den står på Mars och bilden är tagen av en av de 17 kamerorna roboten har. Den har så många kameror för att man ska få alla vinklarna. Platsen som bilden är tagen på är i Galekratern, det är även där som det första provet på marken togs.
En av robotbilarna, som heter Spirit, har rört upp ljust stoft som forskare försökte analysera för att ta reda på vad för ämne det är. De fick fram att det ljusa är olika salter och man tror att det kan ha bildats där det funnits vatten. Nu när man tror att det en gång i tiden har funnits lika mycket vatten på Mars som på Jorden så börjar det bli värt att söka efter liv.
Framtiden på Mars:
Elon Musks bolag, SpaceX, presenterade i september 2016 sina planer för att kolonisera Mars och via SpaceX planerar han att upprätta en civilisation på Mars. Han tror att det kan bli verklighet inom 50-100 år och under en livesändning sa han "Det finns två vägar att gå, antingen stannar vi för alltid på jorden där det någon gång kommer ett ”utrotnings-event”. Alternativet är vi blir en rymdfarande civilisation och en multiplanetär ras, vilket jag hoppas ni håller med om att det är rätt väg att gå.”. Men det kan hända att man inte vågar skicka upp folk till Mars med tanke på att det kan vara livsfarligt. Ingen människa har varit ute i rymden längre än Fred Haise och resten av besättningen på Apollo 13. De flög över månens baksida och bara den resan gjorde att de förlorade massa muskelstyrka, benmassa och syreupptagningsförmåga. Austronauter som har återvänt hem till Jorden efter ett längre uppehåll på ISS har i genomsnitt förlorat 5-10% av sin muskelstyrka, benmassa och syreupptagningsförmåga. Så om de åker till Mars så riskerar de att komma hem med kroppar som 80-åringar. Men eftersom att man tänker att de som åker till Mars inte kommer att återvända så finns det ändå hopp för en framtid på Mars. Men dock så kan hoppen om framtida kolonier på Mars bromsas lite, för människan består av massa stamceller och stamceller tål tyngdlöshet ganska dåligt. För stamceller i människan utvecklas till alla andra celler i kroppen och det gör de bäst med hjälp av tyngdlösheten. Så utan tyngdkraftens påverkan i rymden så har stamceller svårt att utvecklas. Om de åker till Mars och ska försöka starta ett samhälle så måste de föröka sig. Men om de gör det och kvinnan blir gravid så är det inte säkert att hon föder ett friskt barn på grund av att stamcellerna har svårt att utvecklas.
Kan tyngdlösheten bota cancer i framtiden? Cancerceller kan lura döden genom att blockera den programmerade celldöden, som kallas för apoptosen. Men i tyngdlöshet förlorar de den förmågan och därför kan man kanske i framtiden använda den kunskapen för att utveckla en effektivare behandling mot cancersjukdomar. 2011 skickade den tyska forskaren Daniela Grimm ut tre miljoner cancerceller i rymden ombord på en raket och kunde då bevisa att apoptosen inträffar 30 % oftare i rymden än på jorden. Alltså att cancercellerna inte kunde blockera apoptosen/programmerade celldöden lika bra som de kan på jorden.
Simulera tyngdkraft:
Sedan 1960-talet har forskare arbeta på att skapa konstgjord tyngdkraft och en av idéerna om hur man kan göra det är att bygga ett rymdskepp som har en stor centrifug som roterar och centrifugalkraften pressar då allt mot ytterväggen. Så om man skickar in astronauter in i det rymdskeppet så kan de gå på insidan av ytterväggen och gå precis som om de hade gått på jorden. Men dock då kommer corioliskraften avböja alla rörelser som gör att astronauterna kan bli illamående och yra. NASA har några tankar om att de kanske vill testa en sådan centrifug på ISS, alltså den Internationella Rymdstationen. Centrifugen kommer då att de en tyngdkraft på ca 2/3 av jordens tyngdkraft, vilket är ungefär 0,69g. De har tidigare försökt med andra metoder att åstadkomma konstgjord tyngdkraft. 1966 försökte de göra konstgjord tyngkraft genom att binda ihop två rymdskepp och låta dem snurra runt varandra.
Mina egna tankar kring detta:
Jag tror att om det en gång har funnits lika mycket vatten på Mars som på Jorden så har det också en gång i tiden, kanske fortfarande, funnits liv. Inte liv som människor eller stora djur men jag tror att det fortfarande finns liv så som bakterier. Så om vi fortsätter att forska kring detta så kanske vi kan utvinna vatten ur marken på Mars och på så sätt kanske det börjar bildas fler bakterier som sedan utvecklas. Precis på samma sätt som Jorden utvecklades, för människorna har ju inte funnits sedan start utan det tog lång tid. Från början fanns det bara bakterier på Jorden, precis som jag tror att det finns på Mars. Så det är mycket möjligt att det långt fram i framtiden kan utvecklas fler liv på Mars och att man kanske till och med efter väldigt många år kan bosätta sig där.
Även om det skulle vara häftigt att hitta liv på Mars som utvecklas så att vi efter många om och men kan bosätta oss där så kan man ju fråga sig själv om det är värt det? Är det verkligen värt att lägga så extremt mycket pengar på att hitta liv på Mars och sedan kunna bosätta sig där. Många hoppas på att vi kan använda Mars som Jorden eftersom att Jorden håller på att förstöras. Så istället för att ta tag i våra problem på Jorden och använda alla de höga summorna till att fixa Jorden så lägger vi det på att försöka hitta liv och bosätta oss på Mars. De pengarna som går åt för all slags rymdforskning hade kunnat göra stora skillnader i världen. Alla de fattiga i t.ex. Afrika hade kunnat få det bättre, vi hade kunnat ta tag i alla miljöproblemen som gör att vår jord förstörs, vi hade kunnat lösa många ekonomiska problem och vi hade kunnat lösa alla andra problem vi har i samhället.
Att skicka upp robotar till Mars kostar extremt mycket men 2023 beräknar man att skicka upp de första människorna till Mars och det kommer att kosta extremt mycket mer. Tanken är att man ska skicka upp fyra personer till Mars som inte kommer att komma tillbaka till Jorden igen utan kommer att spendera resten av deras liv på Mars. De kommer att ha minst två Rover-robotar som är det är tänkt ska hjälpa dem. Hela projektet kommer att kosta 6 miljarder dollar, vilket motsvarar ungefär 40 miljarder kronor. Det är extremt mycket pengar och med de pengarna hade man kunnat lösa extremt många av alla problem vi har i världen. Om vi nu har så pass mycket pengar så borde det inte läggas på att skicka människor till Mars. Att man ens kan ge rymdforskningen så mycket pengar är helt sjukt, jag hade hellre sett att man hade delat upp de pengarna och gett till andra forskningar. T.ex. medicinsk forskning, för då kanske man hade kunnat hitta botemedel till bl.a. cancer, vilket hade räddat många liv. Men istället för att rädda liv så skickar de iväg liv till en annan planet för att man inte orkar ta tag i problemen på Jorden. Det finns absolut fler forskningar än inom medicinsk forskning, t.ex. finns det även forskning inom miljöfrågorna. Hur man ska göra för att det ska släppas ut mindre koldioxid, klimatforskning osv. Men de här 6 miljarder dollarna är sponsorpengar som man har samlat in under en lång tid, vilket gör det ännu värre. För om man kan samla in så mycket pengar från TV-shower, så hade man kunnat göra det för en bra orsak. De 6 miljarder dollarna räcker bara för de här fyra personerna, alltså går det åt ca 1,5 miljarder dollar per person, vilket är ungefär 10 miljarder kronor. det är helt finansierat via reklam och sponsorer och en av huvudmännen är mannen bakom TV-programmet Big Brother. Tanken är nämligen att hela Marsresan, som tar sju månader, ska livesändas dygnet runt på nätet. Man kan både se det positivt och negativt att man ska använda sponsorpengar, 6 miljarder dollar, för att fyra personer ska åka till Mars och vara där hela deras liv. Det positiva är att vi förhoppningsvis får reda på mer om Mars, att vi hittar det vi vill (så att pengarna det kostade inte var förgäves) och att vi en dag kan bosätta oss där så att vi kan vara på två planeter. Men det negativa är att det kostar extremt mycket pengar som vi hade kunnat lägga på annat som hade kunnat gynna planeten och lösa många problem. Jag tycker att det är vansinne att lägga så mycket pengar på detta när det finns så mycket annat som är mycket viktigare. Vi måste börja ta hand om vår planet och inte bara ignorera problemet och hitta en annan planet vi kan använda och förstöra. För att kunna bli uttagen och vara en av de fyra personerna som åker till Mars så måste man först klara av ett 10 års långt träningsprogram där man ska vara isolerad flera månader från omvärlden, vara i en simulerad Mars-miljö m.m. Så det krävs väldigt mycket. Då kan man ju fråga sig om det är värt att ta 10 år av en persons liv och använda de för träning inför en Marsresa som man kanske inte ens får vara med på? För det är en hel del som ansöker men bara ett fåtal som verkligen får göra det, som verkligen får åka upp till Mars. De andra personerna som är med på det 10 års långa träningsprogrammet men som inte blir uttagna till att verkligen få åka till Mars har "slösat bort" 10 år av deras liv. Under de 10 åren hade de kunnat göra mycket och jag tycker inte att det hade varit värt att ta 10 år av mitt liv bara för att kanske få åka upp till Mars. Att lägga ner så mycket tid med motiveringen att man kanske blir uttagen. Jag är övertygad om att det tar väldigt länge att lära sig allt och träna upp sig inför en sådan här färd, men tar det verkligen 10 år? Är man medveten om man vad man missar i sitt vardagliga liv om man gör den 10 åriga träningen? Man får inte åka förrän man har blivit myndig, vilket är 18 år och sen är man där i 10 år. Så när man är klar så är man minst 28 år. Men de flesta börjar nog inte förrän kanske 25 års åldern och då är man 35år när man är klar, det är under den tiden allt händer. Man utbildar sig, man kanske skaffar en partner, får ett jobb och kanske skaffar barn. Är man verkligen villig att kasta bort den möjligheten? Jag tycker att 10 år är för länge, för man missar så mycket av sitt liv. Om man blir 80 år så är de 10 åren 12,5% av hela sitt liv som man lägger på ett träningsprogram.
Wikipedia:
NE (Nationalencyklopedin):
TitaNO fysik – Gleerups digitala läromedel:
Tidningar/nyhetssidor/artiklar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar