Musikhistoria - Mozart, Eine Kleine Nachtmusik, Wienklassicismen

Wolfgang Amadeus Mozart – Eine kleine Nachtmusik = En liten serenad

Mozarts liv:
Mozart var en från Österrike. Han föddes 1756 och dog 1791, Mozart blev alltså bara 35 år gammal. Mozart skrev väldigt mycket musik, väldigt mycket olika musik. Det var operor, pianokonserter, symfonier och kammarmusik för stråkorkester. Hans stil som han komponerade i kallades för wienklassicism. Hans mest kända verk är operan Trollflöjten, serenaden Eine kleine Nachtmusik och pianokonsert nummer 21.

Men han skrev inte bara de tre, totalt skrev han 626 verk. Hans musik kännetecknas 

av melodirikedom, balans, elegans och symmetri.

Wolfgang Amadeus Mozart föddes i Salzburg och började redan som liten att få skolning av sin pappa i piano- och violinspel. Han var extremt duktig och kallades för ett ”underbarn” redan som 6 år gammal, tillsammans med sin syster Maria Anna. 1763 och tre år framåt var hela familjen på resa för att framträda på olika ställen i hela Västeuropa. Mozart fortsatte även att få undervisning av sin pappa. På deras resa fick Mozart viktiga musikaliska intryck, främst i Paris och London. När de efter tre år reste hem igen fortsatte Mozarts karriär i Österrike. Han var väldigt flitig och verksam inom musiken. År 1769, när Mozart var 13 år, fick han en anställning i ärkebiskopens hovkapell, där skulle han få vara tredje konsertmästare. Bara ett litet tag efter det reste Mozart och hans pappa till Italien tre gånger. Det var tre väldigt framgångsrika resor då han fick göra en hel del konsertframträdande. Åren därpå åkte han inte på några resor utan stannade i Salzburg och skrev en hel den kyrkomusik, operor, serenader och flera konserter. Men 1777 reste han iväg igen. Denna gången med hans mamma till Paris. 1778 dog hans mamma i Paris, så 1779 åkte Mozart tillbaka till Österrike. Då började han skapa ännu mer musik. Skapandet av operan Idomeneo var klart och framfördes för första gången vid hovet i München 1781. Men efter det tvingades Mozart att återgå till sin tjänst hos ärkebiskopen. Mozart hade länge tjänstgöring och det ledde till en konflikt som fick honom avskedad senare under 1781. Nu var Mozart fri, han kunde göra vad han ville. Men han var tvungen att livnära sig på något sätt och det gjorde han genom att undervisa, ha konserter och kompositionsuppdrag. Ännu hade han inte haft några extra stora framgångar. Men sommaren under 1782 kom han första stora framgång med sångspelet Enleveringen ur seraljen. Bara kort efter hans stora framgång gifte han sig med Konstanze Weber. De kommande åren tillkom en hel del betydande verk som Mozart var en del av. T.ex. Figaros bröllop och Don Giovanni.

Trots att Mozart gjorde hade så många framgångar så började hans ekonomi att försämras p.g.a. han inte gjorde lika många framträdanden. De tre symfonierna han hade gjort under 1788 tyckes inte vara beställningsverk. Därför åkte han 1789 till Berlin och 1790 till Frankfurt. Under Mozarts två sista levnadsår fick han beställningsverk. Han fick tre stora operabeställningar. Det var Così fan tutte, Titus och Trollflöjten.

Mozarts ekonomiska problem hade 1791 förbättrats men dessvärre var hans hälsa inte så bra. Under tiden som han inte mådde så bra jobbade han ändå, för han hade fått beställning av en greve via ombud. Men Mozart hann inte göra färdigt arbetet. För senare under 1791 blev han sjuk och fick reumatisk feber. Två veckor senare så dog han.

Wienklassicismen:

Det som jag har valt är Eine kleine Nachtmusik. Den skrevs 1787, alltså under Wienklassicismen. Wienklassicismen är en musikalisk stilbenämning på den perioden inom klassisk musik som präglades av t.ex. Joseph Haydns, Mozarts och lite av Beethovens insatser. Under klassicismen så uppfanns pianot och symfonier. Melodin fick då helt nya musikaliska betydelser och det var under klassicismen i Wien som Mozart gjorde sina verk. Det heter wienklassicismen p.g.a. att det var under klassicismen och Mozart, Joseph med flera var från Wien. Det varade under ca 70år, alltså mellan ca 1750-1820. De flesta styckena som gjordes under den tiden komponerades med en framträdande melodistämma. Tidigare hade det varit ganska likvärdiga melodistämmor men under wienklassicismen var de oftast framträdande.

Enligt sonatformen som uppkom under klassicismen så ska första satsen vara konstruerad på ett speciellt sätt. Den bestod av tre delar som var exposition, genomföring och återtagning. Expositionen består av två melodier/teman som kompositören ska använda så finurligt och fantasirikt som möjligt. I genomföringen avslöjas kompositörens skicklighet och i återtagningen är en upprepning av expositionen. I slutet gör man en coda, vilket betyder svans. Med svans menas alltså att det är en liten avslutning. Mozart har skrivit 41 symfonier. Epoken wienklassicismen ligger mellan epokerna barock och romantiken. Under klassicismen så skulle musiken vara elegant, balans, proportion och symmetri. Det var väldigt tydlig form och alltid fyra satser. Det är nog det som kännetecknar klassicismen. En låt avslutades ofta med en kadens, en avslutande ackordföljd som ofta ledde till styckets grundackord. Detta bidrog till den kontroll och proportion som man ville uppnå under den här epoken. En annan sak som utmärker Wienklassicismen är homofonin. Alltså att endast en stämma är självständig och de andra stämmorna arbetar tillsammans och skapar ackord som skapar harmoni. Men under barocken var det polyfonisk musik. Vilket innebar att alla olika stämmor var självständiga. Det är en skillnad mellan klassicismen och barocken.

Eine Kleine Nachtmusik:

Eine Kleine Nachtmusik är nog det största, eller i alla fall ett av hans största verk. Verket är skrivit för en ensemble av två violiner, cello och viola med valfri basfiol, men utförs mest av stråkorkestrar. Jämför man detta verk med de tidigare serenaderna så förstår man varför den heter en liten serenad. Eine Kleine Nachtmusik är en miniatyr, en enkel och klassiskt ren. Serenaderna som hade skapats tidigare kunde vara 45min långa och innehålla flera satser. En serenad brukar vara avsedd för att spelas utomhus men det var inte Eine Kleine Nachtmusik. Den är mer intim, trängre och älskvärd. Därför går den inte att spela den utomhus. Eine Kleine Nachtmusik var Mozarts sista serenad.

Eine Kleine Nachtmusik har fyra satser/fyra rörelser. De är allegro, romans: andante, menuett: allegretto, rondo: allegro. Allegro är alltså den första satsen, vilket är den satsen som är uppdelad i två teman. Det första temat är som om att det stiger och blir starkare och starkare. Men det andra temat är lite mer graciöst och i D-dur. Allegro är tempobeteckningen för glatt och hastigt. Romans, som är den andra satsen, är det i C-dur och man får en känsla av intimitet och ömhet. Romans har tempobeteckningen andante, som betyder att det är lugnt och långsamt. Den tredje satsen, menuett, är en dansrytm i lugn tre fjärdedelstakt. Men Mozart och andra tonsättare skrev menuetter som inte vad avsedda för dans och gjorde de så i tvåtakt istället. De ersatte den graciösa känslan med lössläppt och spexig känsla. Rondo är den fjärde och sista satsen. Rondo kommer från franskan, där det eter rondeau, och betyder något återkommande/någon som går runt. Den är i ett livligt tempo och för den har tempobeteckningen allegro. Eine Kleine Nachtmusik avslutas med en coda.

Jämförelse klassicismen – romantiken

Den stora skillnaden mellan klassicismen och romantiken är att att under klassicismen hade musiken en tydlig form, fyra satser och strukturerad medan under romantiken hade musiken inte samma ordning, inte samma klarhet och skulle förmedla stora känslor. Under romantiken var känslorna och berättelsen viktigare än att det skulle vara tydligt och strukturerat.

Källor:

Ne.se

Wikipedia.com
Komponera.se