Oktoberkriget var den fjärde kriget mellan Israel och
arabstaterna. Innan Oktoberkriget hade det varit tre krig mellan länderna,
nedan finns en sammanfattning på dem:
Första arab-israeliska
kriget, 1948: Israels frihetskrig/självständigheten
Arméer från Syrien, Jordanien, Egypten, Irak och Libanon
förenade sig och anföll Israel. De hade tänkt att skicka ut judarna ur israel
och trodde att de skulle vinna snabbt. Men det blev ingen snabb vinst, kriget
varande i mer än ett år. För judarna stack inte, utan de försvarade sig framgångsrikt
och gick sedan till motattack. Detta slutade i ett förödmjukande förlust för
styrkorna från arabstaterna. Men inte nog med att de förlorade över Israel,
Israel hade även skaffat sig kontrollen över ett stort område. Palestina-arabiska
staten delades upp mellan Israel, Jordanien och Egypten. Jordanien
kontrollerade Västbanken, Egypten kontrollerade Gazaremsan och Israel
kontrollerade resten.
Men tryggheten var bara tillfällig, även om striderna hade
slutat med ett antal vapenstillestånd så hade inget fredsavtal blivit påskrivet.
Tryggheten var endast tillfällig. För enligt arabstaterna var de fortfarande i
krig mot Israel, de ville förstöra Israel. P.g.a. avtalet med vapenstillestånd så
förde de inte längre kriget med vapen. Istället försökte de vinna över Israel
genom blockader. Alltså vägrade de att handla och samarbeta med Israel, de
blockerade Israel från några internationella vattenvägar. Arabstaterna vägrade
även att handla med länder som var i kontakt med Israel och tillät inte att
turister att komma in i sina länder om de hade stämplar i sitt pass från
Israel.
Men det var många israeliska medborgare som inte flydde
efter kriget. De startade en modern demokrati där alla hade lika rättigheter
och kunde rösta på olika parti i allmänna val. En sak som bestämdes var att Israel
skulle vara en judisk stat, vilket fick väldigt många judar som tidigare hade
utvandrat att invandra till Israel igen. Därmed ökade Israels befolkning
väldigt snabbt under 1950-talet.
P.g.a. att arabstaterna inte kunde besegra Israel i kriget
så utbildade de palestinska självmordspatruller som skulle offra sig för sitt
land och sin ledare. De gick in i Israel och dödade människor och gjorde dem
rädda. Därför började den israeliska armén med hämndattacker mot dem på deras
mark. Dessa terrorattackerna fortsatte under lång tid.
Enligt den israeliske historiken J. . Talmon var striden
mellan arabstaterna och Israel en strid om rättigheter.
Andra arab-israeliska
kriget, 1956: Suezkrisen
Suezkrisen var en konflikt mellan Egypten, Israel,
Storbritannien och Frankrike. Konflikten handlade om vem som skulle ha kontroll
över Suezkanalen, som var en viktig handelsväg mellan Europa och Mellanöstern.
Kanalen bildades 1869 och kontrollerades av Frankrike och Storbritannien, men
det ville Gamal Abdel Nasser ändra på. De ville ha kontroll över den dels
p.g.a. att den var en väldigt viktig handelsväg men även p.g.a. att den gick
igenom Egypten. Den egyptiska monarkin störtads i en militärkupp 1952 och Gamal
Abdel Nasser blev Egyptens nya ledare/president. 1956 tog Egypten kontrollen
över Suezkanalen. Storbritannien och Frankrike protesterade kraftigt, de tyckte
inte alls om att Egypten skulle ta över den.
Israel och Egypten hade varit fiender ända sedan den
israeliska staden grundades och för att Egypten inte lät Israel använda kanalen,
så de ville också anfalla Egypten. Därför anslöt den dig i hemlighet med Storbritannien
och Frankrike för att tillsammans anfalla Egypten. De brittiska och franska
trupperna bombade då Egypten och erövrade kanalen. De ville inte erkänna att de
gjorde det för att de ville ta tillbaka kanalen och få tillbaka makten. Utan de
hävdade att de bara skyddade den viktiga vattenvägen. Men då fördömde USA och
Sovjetunionen Storbritanniens och Frankrikes handlande. Därefter tvingades de
att göra reträtt, vilket var förödmjukande för dem. Inte bara att de förlorade
på ett förödmjukande sätt, de fick även en annan politisk ställning som inte
var bra. Samtidigt framstod Nasser som vinnaren i konflikten och blev därför
väldigt populär i arabvärlden.
Tredje
arab-israeliska kriget, 1967: sexdagarskriget
I mitten av 1960-talet började Israel använda Aqabaviken som
en vattenkälla till hela landet. Men det var inte bara Israel som använde
Aqabaviken som vattenkälla, utan även Syrien. Eftersom att israelerna ville ha
vattenkällan för sig själva så spärrade man av den så att endast israelerna
kunde använda den. P.g.a. att Israel gjorde det så ökade spänningen mellan
länderna. 1967 startade ett krig Mellan Syrien, som anslöt sig till Egypten
Jordanien och Irak, och Israel. Syrien, Jordanien, Egypten och Irak skapade
alltså en pakt för att vinna över Israel. Arabstaterna hade ca 470 000 man, 2400
flygplan och 860 stridsvagnar medan Israel bara hade ca 264 000 man, 300
flygplan och 800 stridsvagnar. Arabstaterna hade alltså nästan dubbelt så många
soldater, åtta gånger så många flygplan och 60 fler stridsvagnar.
Vid det här laget var Israel omringat av militära styrkor
och såg sig ganska chanslösa. För att kunna vinna behövde Israel komma på något
sätt att attackera utan att arabstaterna märkte någonting. Därför skickade
Israel, den 5 maj, ut flygplan för att göra en överraskningsmanöver. Men för
att de inte skulle märka dem så flög de väldigt högt, så att de inte kunde
kunde se dem på radarn. Detta lyckades Israel med. De utplånade då
flygstyrkorna i Egypten, Jordanien och Syrien. Tack vare detta hade Israel en
stor fördel, för nu hade de hela luften fri. För fienderna hade inte längre
några flygplan längre.
Israel försökte länge undvika krig mot Jordanien men lyckades
inte. Så i slutet av dag två, alltså den 6 maj, hade Israel vunnit kriget mot
dem, den jordanska armén var krossad. Mot Syrien höll sig Israel anfallande de
första dygnen och krossade dem på bara några dagar. Den 10 maj, alltså den
sjätte dagen, hade Israel vunnit kriget och blev därefter eldupphör. Tack vare
Israels överraskningsmanöver kunde Israel, trots deras extremt lilla chans,
vinna över arabstaterna. Efter sexdagarskriget hade Israel kontrollen över hela
Palestina och t.o.m. delar av Egypten och Syrien.
Fjärde
arab-israeliska kriget, 1973: yom kippur/Oktoberkriget
Den 6 oktober 1973 attackerade Syrien och Egypten Israel.
Den 6 oktober är det en judisk högtid som kallas för Yom Kippur och är den
viktigaste och allvarligaste högtiden. Yom kippur är försoningsdagen, den
infaller 10 dagar efter den judiska nyårsdagen. P.g.a. att det inträffade i oktober
och under högtiden yom kippur så kallas kriget för yom kippurkriget eller
Oktoberkriget.
Israel hade väntat sig en attack från någon av arabstaterna
men visste inte när de skulle slå till. Tidigare hade de vunnit alla krig och
var därför väldigt självsäkra och därför inte beredda när Syrien och Egypten
anföll. Egypten anföll Sinaihalvön medan Syrien anföll Golanhöjderna. När
Egypten anföll Sinaihalvön så anföll de Israels mäktiga befästningslinje som
skulle försvara halvön. P.g.a. Syriens och Egyptens anfall blev många israeler skadade eller dödade. Men
Israel gav inte upp för det. Efter några dagars krigande vände det. De syriska
styrkorna drog sig tillbaka till Syrien men Israel följde efter dem. Den 15
oktober tog de sig över Suezkanalen och in i Syriens huvudstad, Damaskus, och
fortsatte kriga. Efter en vecka var hela den egyptiska tredje armén inringad av
de israeliska soldaterna. Men Israel dödade inte dem. Istället enades de om nya
vapenstillestånd, därmed upphörde striderna och båda länderna drog sig tillbaka
till sitt hemland. Men Israel ville egentligen inte dra sig tillbaka, men de
blev tvingade av USA. För om de inte hade gjort de så hade Sovjetunionen tänkt
att gripa in, men tack vare att de lyssnade på USA så behövde Sovjetunionen
inte gripa in.
Alla dessa förluster Egypten och Syrien hade haft mot Israel
hade kostat mycket. Inte bara pengar, utan även vapen och människor. Israel
hade också mycket att betala, men inte lika mycket tack vare att de vunnit
krigen. Men även de hade förlorat massa vapen, pengar och människoliv.
Konsekvenser:
Oktoberkriget orsakade stora förändringar i världsekonomin.
Det berodde mycket på oljekrisen som inträffade 1973. I början på 1970-talet
ökade priset på oljan drastiskt. Det berodde på att på 20 år hade oljan ökat sin andel av världens
energiförbrukning från 37% till 55%. Västeuropa, som tidigare hade varit
självförsörjande på energi, hade blivit importberoende på 60%. Det som de
importerade mest var olja.
Väldigt mycket av oljan utvanns i arabländerna men det var
inte de som hade hand om handeln. De som hade hand om handeln var sju oljebolag
som var amerikanska, brittiska och nederländska. De blev en
samarbetsorganisation som hette OPEC, vilket stod för Organization of Petroleum Exporting Countries. 1973
blev OPEC en maktfaktor som kunde bestämma hur mycket olja som skulle
produceras och hur mycket oljan skulle kosta. Men då inledde arabländerna en
oljeblockad mot Nederländerna och USA. Att de inledde en oljeblockad mot USA
var p.g.a. att USA hade den 13 oktober 1973 börjat flyga in militärt material
till Israel för att hjälpa dem och det gillade inte arabländerna. USA flög in
militärt material till Israel som ett svar på det som Sovjetunionen gjorde. För
den 9 oktober flög de in vapenleveranser till Egypten och Syrien för att de
skulle kunna anfalla Israel.
Oljepriset steg då drastiskt i hela världen och förbrukningen av olja
minskades. Redan 1974 hade oljepriset stabiliserat sig och priset var nu 11
dollar/fat medan det tidigare hade varit 3 dollar/fat. Så det var en stor
skillnad, oljepriset hade stigit väldigt mycket.
En annan
konsekvens var att den 26 mars 1979 undertecknades Camp David-avtalet. Camp
David-avtalet innebar att Israel och Egypten skrev på ett fredsavtal. Den 9
november 1977 förklarade Anwar Sadat, som var Egyptens president, att han ville
göra ett fredsavtal med Israel. Den 19 november kom Sadat till Jerusalem och
förhandla med Israel om fredsavtalet. Förhandlingarna gick inte så bra, men då
bjöd USA:s president, Jimmy Carter, båda länderna till presidentens lantställe
som hette Camp David. Där löste de, i september 1978, de svåra frågorna. I Camp
David släppte båda länderna på några krav de hade. Egypten släppte kravet på
ökat palestinskt självstyre och Israel släppte kravet att judiska bosättningar
i Sinai skulle få vara kvar. Fredsavtalet skrevs på av båda länder den 26 mars
1979. Men Anwar Sadats fredsavtal med Israel var inte populär i Egypten och därför blev han 1981 mördad.
En tredje
konsekvens var att för Syrien var Oktoberkriget en katastrof. P.g.a. den
oväntade egyptisk-israeliska vapenvilan utsätts Syrien till militärt nederlag
och Israel tog ännu mer områden vid Golanhöjderna. 1979 röstade arabstaterna om
de ville ha kvar Egypten i Arabförbundet med tanke på vad de hade gjort, med
tanke på att de slutit ett fredsavtal med Israel. Men både Syrien och de andra
arabstaterna röstade på att Egypten skulle bli utvisade från Arabförbundet.
En fjärde
konsekvens var att Golda Meir, Israels premiärminister, fick avgå. Golda Meir
föddes i Ukraina men utvandrade till USA 1906 och sedan till Palestina 1921. Hon
var med i den judiska fackföreningsrörelsen och även i arbetarpartiet Mapai.
Hon blev även Israels första ambassadör i Sovjetunionen 1948-1949. Golda Meir
var även mellan 1949-1966 olika slags ministrar. Hon var Arbetsminister,
socialminister och utrikesminister. 1969 blev hon till slut premiärminister,
hon var Israels fjärde premiärminister. P.g.a. de felbedömningarna hon gjorde
inför Oktoberkriget gjorde att hon fick väldigt mycket kritik och fick därför
avgå 1974.
Hur hade
konflikten kunnat förhindrats?
Eftersom att de krigade om rättigheter och vem som skulle ha
makt/kontroll över vissa områden så finns det inte något enkelt sätt att hindra
kriget. De två folken konkurrerade om samma landområden. Från början ville
arabstaterna ha ut judarna, men då stod judarna emot och gick till motattack.
När de sedan vann kriget blev Israel självständigt. Men i alla krig mot Israel
har arabstaterna velat ta tillbaka området som Israel tog, men de har inte
lyckats och därför uppstår mer krig.
Före andra världskriget ingick områdena i de tilldelade
området Palestina som administrerades av Storbritannien på uppdrag av FN:s
föregångare Nationernas förbund. Efter kriget beslöt FN att dela upp Palestina
i en judisk och en arabisk del. När staten Israel utsågs 1948 blev det ett krig
mellan Israel och omgivande arabstater.
Historien visar på att det enda sätter att få slut på judeförföljelserna
var att judarna skulle få ett eget land. Så att judarna inte skulle få något
land går inte att ändra på för att kunna förhindra krig. Men om staten Israel
hade funnits 1930, alltså innan andra världskriget, så hade sex miljoner människoliv
kunnat räddats. Egentligen så delades Palestina upp 1920. Då skulle det vara en
arabisk del och en tänkt judisk del. Men den arabiska delen utgjorde 4/5 av
området. Den sista femtedelen delades år 1948 upp i en arabisk och en judisk
del, trots att delningen egentligen redan var gjort. Judarna hade fått en
väldigt liten bit medan den arabiska delen var väldigt stor. Men ändå fick inte
judarna ha hela av det lilla området de blivit tilldelade. Inom det området som
delades upp fick judarna 55% och araberna 45%, men en stor del av de 55% som
judarna fick var öken. Detta var en bra fördelning för arabernas del, men de
accepterade ändå inte det. De accepterade inte det p.g.a. olika anledningar,
men en del var av religiösa skäl. För enligt Muhammed så ska områden som en
gång varit islamiska ska förbli det.
Källor:
Boken: Israel och Palestina, av: John King
WIKIPEDIA:
Wikipedia är en gratissida som man kan ändra texten på,
det kanske inte är så lätt men det går. Därför visste jag inte om jag kunde
lita på källan. Men sedan kollade jag runt på massa andra källor som t.ex.
ne.se och so-rummet där det stod väldigt likt, då kunde jag veta att faktan
från wikipedia var trovärdig. På sidan stod det inte så jättemycket. Det stod
lite om orsaker, lite om händelseförloppet och lite om konsekvenserna. Man ska
aldrig ta för givet att wikipedia har rätt, men under senaste tiden så har
sidan blivit mer och mer säker. Många använder wikipedia och därför är det inte
längre lika riskfullt att använda faktan på sidan. Om man vill vara på säkra
sidan kan man även jämföra med andra källor som man vet är granskade och trovärdiga.
Det gjorde jag och det stod väldigt lika så därför tyckte jag att jag kunde
lita på faktan som stod på wikipedia. Tidigare har lärare sagt till oss att
wikipedia inte är en bra källa att använda p.g.a. att vem som helst kan gå in
och ändra där. Men nu när det har blivit allt mer svårt att ändra texterna på
wikipedia så har det blivit en lite säkrare sida. Därför anser jag att jag kan
använda den. Wikipedia hade en hel del relevant fakta för mig i detta
arbetsområdet och därför valde jag att använda det som en av mina källor.
SO-RUMMET:
So-rummet är en sida som är
gratis för alla som vill använda den. Det är en digital läroresurs som är
Sveriges största och mest välsorterade länkbibliotek. Om man söker på något så
har kommer det upp så att man kan välja om man vill sortera på relevans,
senaste, lätt, medel, svår och video. Några av texterna har de själva skrivit
och andra är länkar till sidor som går att lita på. På so-rummet finns det bara
fakta om de fyra so ämnena, vilket är historia, samhällskunskap, religion och
geografi. Jag kollade på en film och flera texter från so-rummet och de var
absolut relevanta för mig. Om just Oktoberkriget hade hemsidan inte så mycket
information om, men om t.ex. sexdagarskriget och de andra arab-israeliska
krigen hade de mer information. So-rummets målgrupp är främst elever och lärare
i mellan- och högstadiet, gymnasiet och universitetet. Den person som driver sidan
är en SO-lärare som heter Robert de Vries. Han är väldigt välutbildad och det
är även andra personer som får skriva på sidan. Men de som skriver texter eller
gör videos är andra lärare, författare och ämnesexperter. Det är alltså inte
vem som helst som kan skriva på sidan och därför är det en säker och trovärdig
källa. Den är granskad och väldigt relevant inom det arbetsområdet vi jobbar
med.
NE.SE:
Ne.se är nog den sidan jag använt mig mest av. På NE stod
det väldigt bra och relevant fakta om mitt krig. Det fanns både en enkel text
och en lång text, det fanns mycket mer detaljerad fakta i den långa texten
medan den enkla var mycket enklare att förstå och läsa. Därför blandade jag
texterna lite. NE har alltså varit en väldigt stor hjälp för mig i detta
arbetet och det är dessutom den mest pålitliga källan. Allt som står på NE är
granskat av experter så därför kan jag absolut lite på källan. Alla texter som
jag har läst på NE har varit lätta att förstå och tydliga vilket gör att jag
ofta använder källan som min huvudkälla. I mitt syfte så skriver jag om en
händelse som hände för längre sedan och därför är det inte en text som behöver
uppdateras så ofta, om man inte får några nya bevis som ändrar historien eller
siffrorna på antalet döda m.m. Det är inte en text som t.ex. om kloning.
Kloning är något som håller på i nuet och därför behöver den texten uppdateras
mycket oftare än texten om Oktoberkriget som hände för länge sen. På så sätt
kan jag också försäkra mig om att den är säker men om det skulle komma några
nya bevis som NE inte har skrivit in så kan jag inte veta det. Jag litar på NE
eftersom att den är granskad av experter. Med hjälp av NE har jag kunnat jämför
informationen på t.ex. wikipedia och därför kunnat veta att informationen på
wikipedia stämmer. NE är väldigt specifika, som om jag söker på Oktoberkriget
så får jag inte upp orsakerna utan då får jag söka på de olika krigen som
orsakade Oktoberkriget. Det är bra i vissa fall, men i mitt fall så vill jag
veta allt och innan arbetsområdet så visste jag ingenting om arab-israel
konflikten och därför kunde jag inte veta vilka krig som varit innan. Därför
visste jag inte vad jag skulle söka på för att få reda på orsakerna och fick
därför använda mig av wikipedia. Men eftersom att wikipedia inte är fullt
pålitlig så hade de kunnat skriva att krigen innan hette något helt annat än
vad de egentligen var. I detta fallet hade wikipedia rätt, men om de hade haft
fel så hade jag inte vetat om det. Men eftersom att de är så specifika på NE,
vilket är bra i de flesta fallen , så visste jag inte och fick därför söka runt
på andra sidor på nätet som inte är lika pålitliga som NE. Vilket också är bra
för då kanske det leder till att jag får massa bra info som inte stod lika bra
skrivet på NE som på den sidan. T.ex. så var Youtube en sådan källa.
YOUTUBE:
Youtube är inte en pålitlig källa. Det är en sida där alla
kan lägga upp vad de vill, om de håller sig till Youtubes regler. De kan lägga
upp hur mycket fel fakta som helst. Lyckligtvis hittade jag ett videoklipp som
innehöll sann fakta, tack vare att jag hittade samma fakta på två andra sidor.
Då kunde jag veta att jag kunde lita på det. För chansen att tre sidor har
samma fakta men att den är fel är ganska liten. Så därför valde jag att i detta
fallet lita på Youtube trots allt. Youtube är en av de källor jag använt mig
minst av. Det jag använde det till var bara en liten den av det hela. Om jag
inte hade hittar samma fakta på de två andra sidorna så hade jag nog inte
använt faktan från Youtube för då hade jag inte kunnat veta om den var sann
eller inte och jag skriver inte fakta till en uppgift som jag inte vet är sann.
För om det inte är sant så ändras historien och då blir den annorlunda och
falsk.
BOKEN: ISRAEL OCH PALESTINA – AV: KOAFI KING, JOHN:
Källkritik om boken kommer snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar