Matsmältningssystemet:
Matsmältningssystemet består
av lever, bukspottkörtel, gallblåsa, mun, matstrupe, magsäck, tunntarm, tjocktarm,
ändtarm.
Matsmältningen och magsafter
bryter ner maten, absorberar näringsämnena och skickar ut avfallet.
Matsmältningsprocessen brukar ta ca 12 till 24 timmar beroende på vad du har
ätit och på hur mycket du väger.
För att kunna existera
behöver kroppen bränsle eller energi. Utan energi skulle inte cellerna
överleva. Även när du bara latar sig eller ligger och sover så fortsätter du
att andas, liksom ditt hjärta fortsätter slå. Din kropp ska hålla en konstant
temperatur på cirka 37 grader, och hjärnan måste ha bränsle för att kunna
tänka.
Om all energi i kroppen
försvann skulle du ramla ihop. Dina muskler skulle helt enkelt bli för svaga
för att orka hålla uppe dig rätt.
Genom att äta tillför kroppen
energi, men innan vi kan tillgodogöra oss energin måste vi smälta maten. Det är
en process som pågår medan det vi ätit passerar genom kroppen.
Den långa resan börjar i din
mun. Därifrån går den vidare genom matstrupen ner i magsäcken och vidare till
tarmarna. Slutstationen är ändtarmen.
För att hålla sig frisk och
sund måste kroppen tillföras näringsämnena i rätt mängd och sammansättning. Ju
mer aktiv man är, desto mer näringsämnen och vitaminer kräver kroppen. Är du
igång från morgon till kväll behöver du mycket energi och blir ofta hungrig.
Sitter du däremot framför tv:n går det inte åt lika mycket energi.
Här börjar matsmältningen:
1. Munnen:
Matsmältningen börjar med att
du tuggar maten i munnen. Med hjälp av tänderna sönderdelar du maten i mindre
bitar, så att du kan svälja den.
2. Matstrupen:
Matstrupen är en böjligt och elastiskt muskel rör som
förbinder svalget med magsäcken. Övergången mellan matstrupen och magsäcken –
övre magmunnen – är nästan alltid stängd. Den öppnar sig först när den får ett
meddelande från matstrupen när mat är på väg. När magmunnen inte fungerar som
den ska tränger sur magsaft upp i matstrupen. Det är det som kallas för
“halsbränna”, och det känns väldigt obehagligt. Matstrupen har en förmåga att
trycka och pressa ner maten, men man ska helst inte svälja så stora bitar
3. Magsäcken:
Mellan matstrupen och
tarmkanalen sitter magsäcken. Den har formen ungefär som en böna, men är
naturligtvis mycket större. I magsäcken hos en vuxen människa finns det plats
för ca 1,5 liter vätska eller föda/mat. Det motsvarar innehållet i en stor
läskflaska. När man äter utvidgas magsäcken. Efter några timmar skickar den
maten vidare till tunntarmen.
Luft i magen och rapar:
Omedvetet sväljer man ibland luft. Denna luft kommer sedan upp i form av en
rap. En del av den nedsvalda luften går till tarmkanalen och kommer ut som
gaser genom ändtarmen.
Födan blandas och knådas hela
tiden, medan den sakta förs i riktning mot tunntarmen. Det du har ätit och
druckit blir liggande i magsäcken i två till sju timmar, beroende på vad det är
för något. I magsäcken blandas födan med magsaft, vilket är en förutsättning på
matsmältningen. Magsaften dödar också eventuella bakterier och andra
sjukdomsalstrande ämnen i maten, så att du slipper bli sjuk.
Svårsmält föda:
Fet mat som till exempel
pommes frites, stekt anka och nötter kan dröja ända upp till sju timmar innan
de kommer ner i tunntarmen.
Lättsmält föda:
Bröd, soppa, bananer,
spaghetti och löskokt ägg. Dessa matvaror stannar högst i tre timmar i
magsäcken. Sedan transporteras de vidare till tunntarmen.
Magväggen:
Magväggen är bara två till
tre millimeter tjockt och består av fyra skikt. I det översta finns körtlarna.
Dessa körtlar producerar magsafter, som till exempel saltsyra och slem. Slemmet
skyddar magsäcken invändigt.
4. Tunntarmen
När den upplösta födan når
botten av magsäcken forslas den vidare ner i tunntarmen, som gör det största
arbetet under matsmältningen. I tunntarmen fördelas födan i små beståndsdelar
att näringsämnena frigörs och kan tränga ut i blodbanan. Därifrån transporteras
de vidare till cellerna, som behöver näringen för att hålla igång i kroppen.
Den finfördelade födan fortsätter sin långsamma vandring genom tunntarmens alla
slingor. Precis som i magsäcken sker detta med hjälp av sammandragningar,
vågliknande rörelser i tarmväggen. Även bukspottskörteln och levern hjälper
till med matsmältningen. Båda dessa organ ligger alldeles intill tunntarmen.
Tunntarmen, som slingrar sig
genom magen, är fyra till fem meter lång.
Tunntarmen och
tjocktarmen:
Den tuggade maten forslas ner
till magsäcken via matstrupen och transporterar sedan med hjälp av
muskelsammandragningar vidare till tunntarmen. Där fördelas födan i allt finare
beståndsdelar och bryts ner. Med det arbetet får tarmen hjälp av
bukspottskörteln, levern och gallblåsan. De obrukbara resterna av födan
fortsätter till tjocktarmen och slutligen till ändtarmen, varifrån de släpps ut
ur kroppen. Bukspottskörteln utsöndrar dagligen cirka 1,5 liter vätska, som
blandas upp med födan i tunntarmen och hjälper till med att frigöra de proteiner,
fettämnen och kolhydrater som behövs för att ge kroppen energi.
Tunntarmens slemhinna:
Tunntarmens slemhinna består
av en massa veck, som är täckta med pyttesmå fibrer. På det sättet blir tarmens
yta enormt stor.
5. Levern:
Levern utsöndrar galla, som
blandas med födan i tunntarmen. Gallan är särskilt viktigt vid nedbrytning av
fettämnen i maten. Levern producerar cirka en liter galla om dagen. Det som
tunntarmen inte behöver med desamma sparas i gallblåsan för senare bruk.
6. Tjocktarmen:
Nu har vi kommit fram till
slutet på den långa tunntarmen. Sammanlagt mäter tunntarmen cirka fem meter –
den är alltså omkring tre gånger så lång på en vuxen människa. För att få plats
i kroppen ligger den i slingor. Från tunntarmen förs födan vidare till tjocktarmen.
Den är bara 1,5m lång och tjockare än tunntarmen. Tjocktarmen slingrar sig
inte. Som ett tjockt rör går den rakt upp på höger sida, sedan tvärs genom
kroppen strax under bröstkorgen och slutligen rakt ner på vänster sida.
Medan tunntarmen tar sig an arbetet
med att utvinna näringsämnena ur födan, ser tjocktarmen till att vatten och
viktiga ämnen, som fortfarande kan vara till nytta, transporteras tillbaka till
kroppen. Under den processen pressas tarminnehållet ihop mer och mer och hamnar
till sist i ändtarmen, där det blir kvar tills du känner att du behöver gå på
toaletten. Tarminnehållet, som nu kallas avföring, lämnar då kroppen via
tarmöppningen.
I motsats till tunntarmen är
tjocktarmen fylld med bakterier. Dessa pyttesmå organismer utför ett viktigt
arbete: de bryter ner de näringsrester som kroppen kan utnyttja.
Tarmbakterier Diarré
Tjocktarmsbakterierna kastar
sig över matresterna och bryter ner dem ytterligare. Det som blir kvar är bara
osmältbara saker, till exempel tomatskal, som kallas avföring och så småningom
lämnar kroppen. I vanliga fall brukar bakterier framkalla sjukdomar, men
tjocktarmsbakterierna lever märkligt nog i din tarm utan att göra dig sjuk.
Skulle det däremot komma in främmande bakterier i tarmkanalen och magen, till
exempel om du har rört vid maten med smutsiga fingrar, kan du drabbas av
illamående eller diarré.
Blindtarmen:
Alldeles i början av
tjocktarmen sitter blindtarmen. I yttersta änden av blindtarmen sitter ett
bihang. Det påminner lite om en mask och kallas därför maskformiga bihanget.
Det är den här delen av tarmen som kan bli inflammerad. Om man får
blindtarmsinflammation måste man ligga på sjukhus och bli opererad. Under
operationen tar doktorn bort den inflammerade delen av blindtarmen.
Blindtarmen sitter just där
som tunntarmen övergår i tjocktarmen. Längst ut i änden sitter en liten grej
som kallas maskformiga bihanget.
Hur det känns att få en
blindtarmsinflammation:
En blindtarmsinflammation
kommer nästan alltid plötsligt, utan föregående varning. Man mår illa och har
mellan 37,5 och 39 graders feber. Då och då kan det också uppstå starka
magsmärtor. Om man trycker försiktigt på höger sida av magen gör det ont. Då
finns det bara en sak att göra: åka iväg till sjukhuset.
Detta var allt om
matsmältningssystemet.
Näringsupptag:
1.
Kroppen skickar ut signaler på att det behövs mat eller så får jag en psykisk
impuls på att jag är sugen på något gott eller så är jag bara uttråkad och
behöver något att göra. Förhoppningsvis fungerar hungermekanismen normalt och
det är dags att äta.
2.
Jag stoppar mat i munnen och tuggar ner maten i bitar så att det blandas med
salivens så att maten börjar brytas ner.
3.
Jag sväljer ner maten till magsäcken (rymmer c:a 1,5 l och brukar normalt vara
tömd på föda c:a 4 timmar efter en måltid) där den bryts ner ytterligare i
magsaften för att underlätta näringsupptaget.
4.
Maten går vidare till tolvfingertarmen där nedbrytningen av kolhydrater,
protein och fett påbörjas. Maten blandas med galla och bukspott. När maten har
kommit så här långt har det gått ca tre timmar.
5.
Den nerbrutna maten går vidare till den 6meter långa tunntarmen där kroppen
börjar ta upp det mesta av näringen från maten genom tarmluddet som för
näringen till levern och vidare till vävnader och celler. Levern ser till att
koncentrationen av näringsämnen i blodet, främst glukos, håller sig på en
konstant nivå. Skulle glukosnivån bli för låg skulle cellerna lämna ifrån sig
glukosen till blodet via osmos, istället för att få den. Därför är glukosnivån
i blodet från levern alltid väldigt nära 0,1 %, oavsett hur mycket näring som
kommer till levern från portvenen.
Levern
har specifika enzymer som kan bilda glykogen från glukos. Den kan också lagra
glukos för att tillgodose energibehovet i omkring 12 timmar.
Förutom
glykogen lagras även proteiner, vissa fetter, mineral och vitaminer (t ex
vitamin A och B12 som kan lagras för flera års behov). Dessa ämnen kan antingen
förbrännas i levercellen eller avges i blodet i obunden form (t ex glukos),
eller bundet till en bärare (till exempel triglycerider bundna till
lipoproteinkomplex, kolesterteroler). Levern kan omvandla vitaminer och
hormoner (till exempel thyroxin) till en mer aktiv form.
6.
Den nedbrutna maten går vidare till tjocktarmen som är den sista
transportsträckan för maten. Här sugs allt vatten upp (ca 10 liter per dygn)
och maten bryts ner en sista gång av bakterierna i tarmen.
7.
Från tjocktarmen förs sedan kvar varorna av maten mot ändtarmen och kommer
slutligen ut som bajs. Ett dygn har nu gått från dess att maten åts.
Detta var allt om
näringsupptag.
Cellandning:
För att växterna ska kunna
använda den energi (sockret) som den tillverkar genom fotosyntesen behöver
växten frigöra den energin. Det gör växten genom något som kallas för
cellandning. För att växten ska kunna genomföra en cellandning behövs det syre
och socker. Detta får växten genom fotosyntes.
Hela dygnet genomför växterna
cellandning. Men fotosyntes genomför växterna enbart när det är ljust, d.v.s.
på dagarna. Anledningen till detta är att växterna behöver solljus för att
genomföra fotosyntesen. Man brukar säga att cellandningen är en fotosyntes
baklänges.
Cellandningens formel skrivs
så här:
Syre + socker è Koldioxid +
vatten + energi.
Fotosyntesens formel skrivs
så här:
Koldioxid + vatten + solenergi èSocker + syre
Om man skulle stänga in en
växt i en burk, så skulle växten fortsätta och leva och växa eftersom den
tillverkar det den behöver själv.
Växten kan både “göra” och
förbruka syre, människor och djur kan bara använda syre.
Detta var allt om
cellandning.
Evelina 141107
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar