Spår i snön - insändare

Spår i snön

Jag är så trött att ständigt trampa i hundbajs som hundägare inte har plockat upp efter sina hundar, som sedan gömt sig under snön. Många tror att bara för att hundbajset inte syns så finns det inte, men det gör det! Bara för att det är snö så betyder inte det att det automatiskt blir okej att strunta i att ta upp sin hunds bajs. Jag kan inte förstå hur det kan vara så svårt att ta upp sin hunds bajs. Om man skaffar en hund så måste man vara villig att ta konsekvenserna för det. Det finns mycket man behöver sköta om man skaffar en hund. Man ska ge den mat, vatten, leksaker, gå ut med den osv. När man väl går ut med den så är borde det vara en självklarhet att man ska plocka upp efter den.

Precis lika viktigt som det är att ge den mat och vatten är det att gå ut med den. När man går ut med den så gör man det för att den ska få frisk luft, motion och en stor del av anledningen är att den ska få göra sina behov. En hund är inte som en katt så att den kan gå på låda utan den måste gå ut och göra sina behov. Men när den är ute och gör det så är det hundens ägare som är ansvarig att ta upp efter hunden. Precis som att man rensar lådan till katter så rensar man naturen från hundens bajs.

Oavsett väder så ska man alltid plocka upp sin hunds bajs efter den, bara för att det är snö och man inte ser ser bajset så ska man ändå plocka upp det. Det som göms i snö, tittar fram i tö. Tänk på alla de små barnen som springer runt på gräsplättar och leker i snön. Om det då ligger hundbajs under snön så kommer barnet att få hundbajs under sin sko, som barnet sedan drar in i huset. Hundägare har självmant valt att skaffa en hund och då måste de ta konsekvenserna av det. När man har en hund så är det lika viktigt att gå ut med hunden så att den får göra sina behov som att man tar upp efter att hunden har gjort det.

Det finns inte någon som vill trampa i hundbajs, det är bara kladdigt och äckligt! Om det då är så att det har snöat så att man inte kan se hundbajset så kan man inte vara säker på om man trampar i hundbajs. Snön är så mjuk och likaså hundbajset. Så om det inte ligger i något spår i snön så kanske man inte ser om det ligger hundbajs där man går. Om man då råkar trampa i hundbajs men inte märker det så kanske man går med det under skon resten av dagen. Om man då går in i affärer så kommer det hundbajs in i affärer. Eller om man går in i sitt eller någon annans hus så får man också in hundbajset som fastnat under skorna och allt beror på att vissa hundägare inte plockar upp deras hunds bajs efter dem.

Många tycker att naturen ändå kommer att ta hand om bajset eller att det ändå kommer att försvinna. Ja, det kanske det gör men det kommer ta tid innan det gör det och under tiden så kan någon råka trampa i det. Vill ni som tycker att “det kommer ändå att försvinna” att det är så jobbigt att plocka upp det så att ni riskerar att någon trampar i det? De personer som tycker att det är värt det måste ju själva tycka att det är det är helt okej om de trampar i hundbajs. För om de inte tycker det så säger de emot sig själva. Om de själva vill bli bra behandlade och inte behöva trampa i hundbajs så får de själv också plocka upp deras hunds bajs.

Är det verkligen för mycket att begära att alla hundägare borde plocka upp deras hunds bajs efter dem?

Skitiga skosulor

Sammanfattning: intervju med William Golding

I intervjun berättar William Golding om varför han skrev boken Flugornas Herre. Han berättar även när han skrev den, hur han skrev den och hur han kom på tanken att skriva den. Han sa att han hade pratat med sin fru om att det skulle vara bra att skriva en bok om några pojkar som blev strandsatta och hur de skulle agera föra att skapa ett fungerande samhälle. William berättar sedan varför han valde att skriva om pojkar istället för flickor. Han sa t.ex. att han kan bäst relatera till pojkar, han har varit en liten pojke, han är en bror, han är en pappa och ska bli en morfar/farfar. Han kan inte relatera till tjejer på samma sätt eftersom att han inte är en tjej/kvinna. Men han berättade även att han skrev om pojkar för att han inte trodde att flickor skulle agerat på samma sätt. Även om detta av många kan ses som ojämlikt och diskriminerande så är det inte så han menar. Han menar att kvinnor hade varit mer välordnade och lättare insett att samhällets bästa kommer före ens eget. Om inte samhället fungerar så fungerar ingenting. Men William tycker att det är synd att man kan skilja könen på det sättet, men det är något som mycket väl kan stämma p.g.a. naturliga saker. Han ville inte heller att det skulle vara om både killar och tjejer för han ville att boken skulle vara "barnvänlig" och inte handla om sex. För om det hade varit både killar och tjejer så hade det troligtvis uppstått. Boken skulle handla om hur barn skulle agera om de blev strandsatta på en öde ö och vilken ondska det hade kommit fram ur människorna.

Insändare - inställning till skolan

Ja, jag håller delvis med Sofia Ander. På vår skola så har vissa datorer och vissa har iPads, som för många är mer än ett verktyg i lärandet. För många ses det även som något man kan spela på, titta på film på m.m. Att elever gör annat än skolarbete på lektionerna händer regelbundet, men det är inte det enda som får eleverna att inte arbeta. För att göra skolarbetena krävs motivation, fokus på rätt saker, bra miljö att arbeta i och stöd/hjälp av lärare eller någon extralärare. På vår skola så är det en hel del som har svårigheter i skolarbetet, men får inte den extrahjälpen de behöver. Det leder till en massa olika saker. Om man inte får den hjälp man behöver så känner man inte någon motivation. Då gör man annat på lektionen som är roligare, vilket stör de andra eleverna. När de andra eleverna som har motivationen blir störda så blir det en dålig miljö att arbeta i för dem. Det är nu lärarna och rektorn borde komma in i bilden, men det gör de inte. Istället för att ge extrahjälp till de som behöver det och låsa vissa sidor på datorerna/surfplattorna så skyller de på eleverna och säger att det är deras ansvar. Men det finns många som inte kan ta det ansvaret och då tycker jag att man borde hjälpa de eleverna så att de börjar ta ansvar. Om man gör det i form av att låsa t.ex. alla sociala medier på surfplattorna, eller i någon annan form så tror jag absolut att det hade blivit mer fokus på skolarbetet. Om det kommer upp på min dator att någon har lagt ut något på någon av de sociala medierna så blir jag frestad av att titta och tappar då fokus. Datorn/surfplattan är ett verktyg som ska göra det lättare att söka information, skriva en text m.m. Tidigare hade alla datorer, vilket var delvis bra. Men det dåliga med det var att det gick åt väldigt mycket pengar till det, som t.ex. kunde ha gått till resurser för elevernas fördel. Om de elever som behöver hjälp inte får någon hjälp så kan man inte skylla på eleverna när den inte gör något på lektionerna. För att de eleverna som behöver hjälp ska få motivation och vilja så behöver de extra hjälp. Sedan finns det även dåliga lärare som gör att man inte har någon motivation inom det ämnen som läraren undervisar i. Men om eleverna t.ex. hade fått skicka in ett utvärderingsbrev till rektorn hur de tycker att lärarna är så hade rektorn kunnat prata med läraren och kanske i värsta fall överväga att sparka läraren. Det spelar inte någon roll hur mycket utbildning en lärare har, för om läraren inte kan hålla ordning på en klass och undervisa på ett bra sätt så är det inte en bra lärare. Självklart håller jag med skribenten, Sofia, att lärarna inte kan hålla koll på allt som händer. De kan inte tvinga någon att göra deras läxor eller sluta vara inne på sociala medier men de kan säga till dem och ge dem motivation. Om de får motivation så är jag övertygad om att de inte tittar på sociala medier lika mycket. Men jag tror ändå att det är svårt för Sofia att sätta sig in i elevernas perspektiv. Men jag håller även med Sofia i att föräldrarna absolut är en stor del i frågan. Om man inte har föräldrarnas stöd och om föräldrarna inte bryr sig om hur det går för deras barn i skolan så är det inte skolans fel. Skolan kan försöka så gott de kan att ändra elevens inställning men det mesta ligger faktiskt i föräldrarnas händer. Föräldrarna är de som man påverkas av mest av alla och därför är det jätteviktigt att få stöd hemifrån.

Sammanfattningsvis så tycker jag att Sofia har delvis rätt. Det är en hel del elevens och föräldrarnas ansvar för sitt arbete i skolan och att göra sina läxor hemma. Men det är även lärarnas och rektorns ansvar att fixa extrahjälp till de som behöver det. Det är även lärarnas och rektorns ansvar att ge eleverna bra lärare som är bra på att undervisa, en bra miljö att arbeta i och alltid ge förbättringstips till eleverna. Ibland kan det räcka att säga till eleven att hen gjorde ett väldigt bra arbete eller ge eleven tips på vad hen kan förbättra. Det är lärarens uppgift att hjälpa eleverna på vägen men sedan är det elevernas ansvar att sedan göra jobbet.

Diktcirkel - sammanfattare

Sammanfattning av: Utan dina andetag, sjungen av Kent

Den handlar om hur han älskar henne väldigt mycket men vågar inte riktigt visa sina känslor. Jag tolkar det även som att han har det svårt i livet men med hjälp av kärleken till henne så kämpar han vidare. Men om hon skulle dö, alltså sluta andas, så skulle han inte vilja leva mer/inte vilja kämpa mer.

Det finns metaforer i låten

Han säger att han blir genomskinligt grå utan hennes andetag. Det tolkar jag som att han inte vill leva om hon inte lever, om hon inte andas så vill han bli genomskinlig och bli till grå aska.

Han säger även att inuti är hon fjäderlätt och vit. Det tolkar jag som att hon är mjuk och oskuldsfull.

Mitt digitala liv

Under en dag använder jag mig av digitala verktyg som Instagram, Snapchat, Facebook, Spotify och Kik. När jag vaknar på morgonen tar jag mobilen och kollar Instagram och Snapchat. Facebook och Kik kollar jag bara på om någon har delat eller skrivit något där. Sedan tittar jag ofta på youtube eller på en serie medan jag äter frukost och lyssnar på musik på Spotify eller youtube när jag gör mig i ordning. I skolan så använder jag min dator nästan hela tiden eftersom att vi har skolböckerna på datorn. Men jag använder den även när vi ska skriva texter. När jag kommer hem på eftermiddagen så tittar jag på youtube eller en serie medan jag äter mellanmål och sen lyssnar jag på musik när jag ska plugga, speciellt när jag ska plugga matte. Om jag lyssnar på musik med någon text, alltså inte instrumental, så kan jag inte koncentrera mig lika bra när jag läser eller pluggar språk som spanska och engelska. Jag tränar 3-4 gånger i veckan och då har vi under delar av träningen musik från Spotify som vi kopplar till en högtalare. Precis innan jag sak sova så kolar jag igenom alla sociala medier men jag lyssnar inte på musik innan jag ska sova, jag tycker om att ha det lugnt. På de sociala medierna så går jag igenom vad folk har lagt ut och “gillar” de flesta bilderna på Instagram men det är sällan jag gillar något på Facebook. På Facebook lägger jag näst intill aldrig upp någonting alls men på Instagram lägger jag upp ungefär en bild i månaden och på Snapchat lägger jag vardagligen upp bilder och är även ibland med på andras bilder som de lägger ut på Snapchat.

Dessa verktyg som jag använder på mobilen och på datorn kan vara till hjälp. Jag kan få information som jag inte visste innan. Men det kan även eda till något dåligt. Jag kan bli distraherad av det under lektionerna och när jag ska plugga, det påverkar min insats.

Under en dag har jag mycket skärmtid, kanske mer än vad som är bra för mig. P.g.a. vi hela tiden använder datorn i skolan så är det ju mellan fyra och fem timmar i skolan per dag. Hemma är det ca tre timmar på en vardag men ca fyra timmar på en helgdag. Det blir ganska mycket skärmtid vilket inte är så bra för hjärnan men som sagt så är allt skolarbete på datorn vilket tar mycket av den skärmtiden som jag lägger ner per dag.

Båda mina föräldrar tycker det är en bra sak att jag har fått en dator av skolan så att jag inte behöver ta med mig så många böcker fram och tillbaka från skolan men de tror ändå att man lär sig bättre om man läser ur en bok än från datorskärmen. Gällande hur mycket tid jag lägger ner på min mobil och alla sociala medier tycker de väl inte är så bra. Man blir beroende av att hela tiden bli uppdaterad av vad andra lägger ut. Det tycker att det är okej att jag tittar på de sociala medierna men inte att jag lägger ner så mycket tid som jag gör på det. De är inte riktigt överens ändå ganska mycket.

Det finns absolut saker som jag vill ändra på gällande mitt digitala liv. Jag har tänkt på det en hel det och tittar inte längre lika mycket men fortfarande, enligt mig, för mycket. Samtidigt som jag vill dra ner på skärmtiden så tycker jag att det är kul att bli uppdaterad på sociala medier, titta på Youtube, titta på serier och allt annat som jag gör på datorn och mobilen.

Sandor slash Ida - sammanfattare

Boken ’’Sandor shash Ida’’ handlar främst om två personer, Sandor och Ida. De är två 15-åriga ungdomar som hittar varandra på nätet och börjar mailchatta. De skriver om saker som händer i deras liv. Men mest skriver de om sina problem. Sandor bor i ett radhus i Göteborg med sina föräldrar och sina två syskon medan Ida bor i en liten lägenhet i Stockholm med sin mamma. Hennes pappa har en ny familj i USA och Idas mamma är deprimerad så Ida får ofta säga till hennes kompisar att hon måste ta hand om hennes mamma när hon egentligen vill festa med kompisarna. Det är inte ovanligt att hennes mamma t.o.m. glömmer att äta. Ida är inte bra i skolan, hon har inga bra betyg. Även fast hon vet att hon måste förbättra sina betyg så bryr hon sig inte. Sandor är tvärt om, han är bra i skolan och har höga betyg. Men han har inte så många kompisar, bara en. Ida däremot är populär och har många vänner. På fritiden festar och röker Ida mycket. På helgerna brukar hon gå in på klubbar och festa med kompisar. Men eftersom att hon bara är 15 så har hon ett falskt ID-kort som gör att hon får komma in. Hon tycker att det mesta i livet är meningslöst. De enda personerna som vet att hennes mamma är deprimerad är Therese och Susanna. Båda hennes vänner tycker att Ida är riktigt snygg och är avundsjuka på henne. Sandor använder sin fritid till att dansa balett. Han tycker det är riktigt kul att dansa men slutar efter ett tag. Han orkar inte bli kallad bög av killarna i klassen längre, han vill bli “coolare”. Från första början var det hans mamma som ville att han skulle börja dansa. Men senare börjar han igen och uppträder i en tävling. 

När de mailchattar ljuger de mycket för varandra om vilka de är och hur deras liv ser ut. Sandor ljuger om sin oskuld medan Ida ljuger om sin mamma. Ida träffar en kille som hon blir ihop med men det visar sig att han vill för mycket, hon klarar inte av honom längre. Sandor har däremot aldrig varit tillsammans med någon, men det finns en tjej i hans dansgrupp som han under stora delar av boken gillar väldigt mycket. Tjejen han gillar heter Christina, men efter ett tag inser han att det inte är Christina han gillar.

Vem gillar egentligen Sandor? För att ta reda på det får du läsa boken.