Titan

Atomnummer 22

Smältpunkten är 1660°C och kokpunkten är 3260°C.

Titan ligger i grupp 4 och period 4 i det periodiska systemet.

Titan är ett metalliskt grundämne. Det är det nionde vanligaste atomslaget i jordskorpan. Titan används i legeringar inom bl.a. flyg- och rymdteknik. Det finns också ofta i smycken eftersom att det nästan aldrig orsakar allergi. Titanoxid, som inte släpper igenom ljus, används i solkrämer, smink och målarfärger.

Det finns många olika titanlegeringar. Gemensamma fördelar för dem är att de är korrosionshärdiga. Det betyder att det inte rostar. Nackdelen är titan är en dyr metall.

Det finns två huvudtyper av titanlegeringar:

·       Legering med palladium. Dessa är mest korrosionshärdiga.

·       Legeringar med aluminium och vanadin eller mangan. Denna typ av legering har mycket bra hållfasthetsegenskaper och används bl.a. till flygplansdelar och flygmotordetaljer.

Historia:

År 1791 framställde engelsmannen William Gregor titanoxid ur mineralet ilmenit. Ämnet fick år 1795 namnet titanium av den tyske kemisten Martin Heinrich Klaproth. Rent titan utvanns 1910 av amerikanen Matthew A. Hunter genom upphettning av titan med natriumklorid i en sluten stålbehållare.

Ordförklaring:

Palladium = Ett metalliskt grundämne, kemisk beteckning är Pd, atomnummer 46. En silverglänsande, lätt att bearbeta mekaniskt. Sällsynt i jordskorpan

Vanadin = Ett metalliskt grundämne, kemisk beteckning är V, atomnummer 23. Ämnet är stålgrått, mjukt och formbart.

Mangan = Ett metalliskt grundämne, kemisk beteckning Mn, atomnummer 25.

Ilmenit = titanjärn, svart mineral med sammansättningen FeTiO₃

Utvann/utvinna = framställa

Natriumklorid = Natriumklorid, koksalt är ett kemiskt salt. Det har formeln NaCl.