Orsaker till första världskriget

Nationalismen skapade flera djupa konflikter. Med nationalism menas att folk som hade gemensamma saker, t.ex. språk, kultur, traditioner m.m., skulle ha rätt till ett eget land. Det fanns ett slagord som var ”ett folk, en stat”. Länderna i Europa hade en slags maktbalans. Alla länderna hjälpte varandra, så länge inget av länderna blev för stora och mäktiga. De stora länderna var Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Storbritannien var mäktigt p.g.a. deras kolonier, men även för att de var mäktiga till havs. Tyskland var mäktiga p.g.a. de hade mycket befolkning, de hade stora industrier som gjorde att de kunde sälja mycket som gjorde att de blev rikare och mäktigare. Frankrike hade varit mäktiga innan men Tyskarna hade tagit över så mycket och blivit för mäktiga som gjorde att Frankrike blev mindre mäktiga.

Europa styrdes inte demokratiskt. Det var antingen en kejsare eller kung som bestämde, folket hade inte mycket att säga till om. Alla kvinnor och vissa män hade ingen rösträtt, det vara bara rika vita män. De som satt i landets regering kunde bestämma om de ville förklara krig utan att folket fick tycka till. Det hade alltså en bristande demokrati.

En viktig konfliktorsak var imperialismen. Stormaktsregeringar i Europa ville erövra kolonier, ha prestige. Genom en koloni kunde man få makt. Om man skulle anfalla andra länder så kunde man använda sig av kolonierna, de hade större militärmakt. Kolonierna gav även kontroll över sund och man kunde även ha slavarbete. En viktig sak som gjorde att man ville ha kolonier var att det var väldigt bra naturtillgångar. Det var t.ex. jordbruk där man kunde odla och sedan sälja för att få pengar, det fanns metaller, mineraler, diamanter, olja, frukter, kakao m.m. Det är också bra för handeln. Om man erövraren koloni och säljer naturtillgångarna så tjänar landet på det. Eller om det är ett bolag som säljer varorna i andra länder så går vinsten till bolaget. Det var alltså råvarorna från kolonierna som gjorde att landet som hade kolonin blev rikt.

Det land som hade flest kolonier var Storbritannien. Men tyskarna tyckte att de borde få fler kolonier p.g.a. att de växte, blev mäktigare och hade stora industrier. Då blev Storbritannien oroliga att de inte skulle få ha kvar kolonierna och därför inte vara lika rikt och mäktigt. Detta leder så till att allianser börjar bildas. En allians var trippelalliansen som bestod av Tyskland, Italien och Österrike – Ungern. Den andra alliansen var ententen som bestod av Frankrike, Ryssland och Storbritannien. Ententen betyder överenskommelse på franska. Om nått av länderna kommer i krig så hjälper de länder i sin allians till att kriga med landet, därför kallas dessa allianser för militära allianser. Det var även anledningen att de blev till, man tänkte att om man skapar en allians så kanske inte andra länder vågar anfalla dem.

Om man har allianser som samarbetar men börjar bli misstänksamma mot varandra så leder det till en dåligt stämning, vilket gör att hela Europa blir som en bomb som håller på att explodera. Eftersom att det var så oroligt så ville man förbereda sig och skaffa vapen. Därför kapprustade alla stormakterna. De försökte bygga och utveckla  fler och starkare vapen för att kunna vinna om det blev krig. Kapprustningen var typ som en tävling om vet som kunde bygga det största, farligaste, effektivaste, helt enkelt det bästa vapnet. Samtidigt som man gjorde det så försökte man få ihop till en så stor armé som möjligt för att inte komma i underläge.

Kapprustningen gjorde alltså att fler farliga vapen skapas, som i sin tur leder till att risken för krig ökar och om det blev krig så kunde de testa alla nya vapen som de inte kunnat testa innan. Så det var en drivkraft i sig, att kunna få testa nya vapen i krig ökar risken för krig ännu mer.

Något som ledde till fler spänningar/oroligheter mellan de europeiska stormakterna var situationen på Balkan/Osmanska riket. Tidigare hade det Osmanska riket ägt Sydeuropa under många år men nu så höll det på att förändras. Det skapades nya stater som t.ex. Serbien, Bulgarien och Grekland. Dessa länder ville vara självständiga men Österrike-Ungern ville ta över dem. Men medan de ville ta över dem så ville Ryssland skydda Serberna. Det var p.g.a. att den ortodoxa kyrkan var viktigt i dem länderna.

Det som till slut satte i gång hela kriget var skotten i Sarajevo. Det var Österrikes tronföljare, Franz Ferdinand och Sofie, som var i Sarajevo (Bosniens huvudstad) på besök. Då planerade ”Svarta handen”, som var en serbisk organisation, en våldsdåd/attentat/mordförsök/överfall på Franz och Sofie. Anledningen var att de som bodde i Serbien ville att Serbien skulle vara självständigt och ville inte att Österrike-Ungern skulle ta över. Så de planerade att slå till under Franz och Sofies statsbesök. För Serbien ville skapa Storserbien, ett slaviskt rike. Till det hade dem stöd från Ryssland.

Skottet i Sarajevo innebar massa händelser som hände under en veckas tid, därför kallas det för den svarta veckan. Några av händelserna är att Serbien blir anklagade för mordet av österrikarna och de kräver att de ska få komma in i landet för att hitta mördarna och sätta dem i fängelse. Men Serbien ville inte att österrikarna skulle få komma in i landet. Då förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien. Eftersom att de var allierade med Tyskland så fick de militärt stöd av Tyskland. Detta hände 28 juli 1914. Eftersom att Ryssland ville skydda Serbien så förberedde de en armé. Men det får tyskarna reda på och förklarar då krig mot Ryssland, den 1 augusti 1914. Sedan, den 4 augusti 1914, förklarar Tyskland krig mot Frankrike. Tyskarna skickar då sin armé mot Frankrike genom Belgien. Storbritannien får då reda på att tyskarna har förklarat krig mot Frankrike och går då in med sin armé mot tyskarna för att hjälpa Frankrike.

Och vipps så har vi ett första världskrig.