Deluppgift – Romarriket

1. Hur började allt? Beskriv hur Romarriket kunde bli en världsmakt?

Det fanns en myt om Romulus & Remus, som var hans tvillingbror, var uppfostrad av vargar. Kungen Romulus och hans tvillingbror hade år 753 f.Kr. bestämt att staden skulle byggas på den här platsen. Denna tidpunkt blev också startpunkten för den romerska tidräkningen. Men nu för tiden har arkeologer kunnat ge en annan, mer vetenskaplig förklaring till att en stad växte fram här vid ungefär denna tidpunkt. Deras förklaring är att vid det här området fanns det en flod vid namnet Tibern. Tibern passade bra för handel. Här möttes flera landvägar till tätbefolkade områden i bergen vid en vadplats, där vattnet var tillräckligt grunt för att man skulle kunna ta sig över floden. Just hit gick det också att segla på Tibern med ganska stora skepp. De köpmän som tog sig hit upptäckte ytterligare en fördel. Om de blev anfallna av rövare eller fientliga folkslag var det ganska lätt att fly upp på någon av de sju kullar som omgav vadstället. Det gör att man slipper bygga broar. Det var även bördig jord.

Det var krigen som gjorde Rom till en världsmakt. Det var en lång serie krig mot de andra folkslagen på den italienska halvön som staden Rom långsamt förvandlades till ett sammanhållet rike. Den främsta orsaken till krigen var enligt nutida forskare att det hade uppstått en dragkamp om vem som skulle kontrollera handeln i området. Det första steget i förvandlingen av stadsstaten Rom till en etta rike, romarriket, var att romarna besegrade folken i områden kring staden Rom.

Hela Italien blir en del av romarriket. Invånarna i de grekiska stadsstaterna i södra Italien blev oroliga när de såg hur de romerska köpmännen tog över mer och mer av den handeln med vin och olivolja. Den handeln hade nämligen grekerna skött innan. Grekerna försökte ibland hindra romerska handelsfartyg att komma in i grekiska städers hamnar. Men den konflikten övergick i krig. Greker mot romare under 200-talet f.Kr. Krigen slutade med att grekerna fick ge upp sin självständighet.

De puniska krigen

De puniska krigen var tre krig mellan stadsstaten Karthago, som ligger i nuvarande Tunisien, och romerska riket, som ligger i nuvarande Italien, på 200-talet och 100-talet f.Kr. Namnet kommer av att romarna kallade Karthagos invånare för puner. Krigen hade att göra med vem som skulle ha makt över västra Medelhavet.

Karthago och flera grekiska städer hade handelskolonier i västra Medelhavet, bland annat på Sicilien. De kämpade om kontrollen över handeln i området. På 200-talet före Kristus blandade sig romarna i striderna. De ville göra romerska riket till en stormakt och kände sig också hotade av att karthagerna hade stort inflytande på Sicilien som låg precis söder om romerska riket.

Det första puniska kriget ägde rum 264 till 241 före Kristus på Sicilien. En av städerna på Sicilien bad romarna om hjälp mot Karthago. Karthago hade en stark flotta, men romarna byggde snabbt upp en egen krigsflotta och besegrade Karthago. De tog makten över västra Sicilien samt över Sardinien och Korsika. Det var första gången som romerska riket skaffade sig landområden utanför italiska halvön.

Det andra puniska kriget ägde rum 218 till 201 före Kristus. Det började i Spanien där både karthagerna och romarna försökte ta kontroll över handeln. Sedan invaderade en armé från Karthago italiska halvön. Under ledning av Hannibal marscherade armén från Spanien över Alperna och in på italiska halvön och vann sedan flera stora slag där. Romarna anföll dock Karthagos områden i norra Afrika, och Hannibals armé var tvungen att återvända dit. Där besegrade romarna karthagerna.

Det tredje puniska kriget ägde rum 149 till 146 före Kristus. Romarna erövrade då Karthago och förstörde staden. Det innebar att romerska riket hade all makt över västra Medelhavet.

2. Berätta om Romarrikets religion och hur den förändrades?

Rom var från början mångkulturellt. Det var någon blandning från Egypten och Grekland. Men det var mest från Grekland. Man bytte namn på de grekiska gudarna och gjorde de till sina egna som t.ex. Zeus blev Jupiter. Jupiter fick en stor plats i den romerska kulturen. Jupiter är även den största planeten i vårt solsystem.

Enligt bibeln föddes Jesus under den romerska kejsaren Augustus tid vid makten, 27 f. Kr – 14 e.Kr. Jesus vandrade omkring och predikade om Gudsriket i Israel, men judarna hade svårt att acceptera kristendomen. Så Jesus dödades på Pilatus order. Men kristendomen spred sig upp till Europa. Både Augustus och Nero, som var kejsare efter, förbjöd kristendomen.

Det finns även en myt om att Nero satte fyr på delar av Rom men skyllde sedan på de kristna.

Men judarna började acceptera kristendomen och Kejsare Konstantin, över Israel, accepterade kristendomen först. Han godtar det ca 300 e.Kr. Konstantinopel gjorde kristendomen till en statsreligion. Landet skulle styras genom kristendomen. Det byggdes statyer och målades målningar av Jesus. Efter det började fler och fler att ta till sig kristendomen i Rom och Rom blev sedan kristet, kristendomen blev statsreligion. Då gick romarna från att vara polyteism (tro på många gudar) till at bli monoteism (tro på en gud). Den störste prästen hette Pontifex Maximum och när man gick över till kristendomen så gick titeln över till påven. Det är ett av det äldsta arvet från romartiden. Påven fick titeln eftersom att han stod närmst gud efter Jesus.

3. Romarriket hade mellan 753 f.Kr. till 476 e.Kr. främst tre olika styrelseskick. Hur såg det politiska utvecklingen ut? Hur påverkades landet?

De tre olika styrelseskicken var kungadöme/monarki, republik och kejsare. Från en början hade Rom ett kungadöme men på 500-talet f.Kr. tröttnade romarna på att kungar bara tänkte på sin egen makt. Monarkin ersattes av en republik. Två konsuler valdes ut av senaten. Att de var två berodde på att ingen av dem skulle få för mycket makt. Men då och då utbröt strider mellan konsuler eller mellan dem som ville bli valda till denna titel. Motsättningarna kunde ibland utvecklas till långa och blodiga inbördeskrig. Det var ett sådant krig som låg bakom den romerska konsuln Julius Caesars väg till makten. Samtidigt som han var en framgångsrik fältherre och besegrade fientliga arméer i olika delar av romarriket arbetade han på att få mer makt för egen del. Till slut lyckades han att bli uttagen till diktator på livstid. Men det börjades gå rykten om att han ville bli kung. Så han blev mördad av sina motståndare år 44 f.Kr. Mordet på Cesar blev inledningen till ett ännu längre inbördeskrig. År 27 f.Kr. segrade Augustus, Caesars systerdotterson. Augustus utsåg själv sin efterträdare, Tiberius. Men i fortsättningen gick makten nästan i arv. Makthavarna kallades inte längre kungar, utan kejsare. Romarrikets framtid hängde, enligt historieskrivarna, på vem som var kejsare. När en kejsare fattade kloka beslut kunde det gå bra för riket men en del kejsare som kejsarna Nero och Caligula var exempelvis riktiga monster. Men många av de “onda” kejsarna blev mördade och satt inte särskilt länge vid makten. Några av de kejsare som ansågs vara goda var t.ex. kejsare Hadrianus och Trajanus, enligt historieskrivarna.

4. Romarriket krigade en hel del med sina fiender och de lyckades besegra flera. Vad händer med de erövrade folken? Beskriv också hur vardagslivet såg ut för de olika samhällsklasserna.

De erövrade folken var slavar och arbetade utan att få lön. Det var så Rom och alla andra städer i romarriket hade råd att bygga upp Rom. Alla de människor som inte hade någon frihet, utan var erövrade, tvingades att arbeta utan lön. Romerska arméerna kunde under ett enda krig ta hundratusentals människor som fångar och föra dem till särskilda marknader. På marknaden kunde män, kvinnor och t.o.m. barn säljas till rika romare. De hamnade på platser långt från sina hem. På åkrarna kunde tusentals slavar slita under resten av sitt liv. Slavar byggde även vägar, vattenledningar, stora hus och även hushållning i de rikare hemmen.

Ibland fann sig slavarna inte i sina usla villkor och det hände att de gjorde uppror. Det mest kända slavupproret i romarrikets historia bröt ut år 73 f.Kr. Det kallades Spartacusupproret efter ledaren Spartacus. Spartacus var en slav som ursprungligen kom från Grekland och allt började med att Spartacus och några andra slavar rymde från sina ägare. De gömde sig på berget Vesuvius, vilket ligger i närheten av Nepal. Ryktena om deras flykt spred sig. Då började fler och fler slavar följa deras fotspår och försvann från de stora jordbruken. Tillslut hade över 70 000 slavar rymt. De hade bildat en armé och var beväpnade med påkar och svärd som de tagit från romarna. Till slut besegrade ändå slavarna och Spartacus stupade själv under striderna. Som en varning till de andra slavarna om att inte rymma hängde de upp de sista överlevande slavarna längs med Via Appia. Via Appia är en lång väg som löpte från landsbygden in mot staden Rom. Liken hängde där en lång tid, ögon var uthackade av rovfåglar och kroppen ruttnad.

5. Beskriv Romarrikets sammanbrott och vilka kulturarv vi har kvar?

För ungefär 2000 år sedan var staden Rom en storstad med ca en miljon invånare. De hade rent dricksvatten från bergssjöar och jättelika vattenledningar. Varor från riket fördes till marknader eller salubodar i staden. En romersk författare som hette Juvenalis skrev att nattsömnen i Rom bara var för de rika. Han hade svårt alla dragkärror som bullrade på de stensatta gatorna. De rika kunde bo en bort bit från de trafikerade gatorna.

Juvenalis levde mellan år 60 och 135 e.Kr. Men 400 år senare blev Rom en övergiven stad. Alla stora byggnader var övergivet, vattenledningar hade slutat fungera, får och getter betade bland ruinerna. Hela romarriket var upplöst. En av förklaringarna till detta var att romarna hade gjort sig beroende av gratis arbetskraft. Men när arméerna inte längre lyckades erövra så mycket mera mark, fick de inte heller fram nya slavar. På så sätt blev både slavar och varor dyrare och det uppstod en ekonomisk kris i riket. Men det finns även en annan förklaring, den handlar om politiken och att det inte utvecklades något politiskt system som gjorde att fler romare fick vara med och bestämma. När all makt var samlad hos kejsaren hängde besluten på hur han var som person. Det finnsäven en tredje förklaring, den handlar om att romarriket angreps från många håll samtidigt. Bland annat från personerna i öster och från germanerna i norr.

Exempel på kulturarv i Rom är Colosseum, byggnader på Forum Romanum. I Istanbul finns det många spår från den romerska antiken i stora byggnader och ruiner. Flera andra av Europas nuvarande storstäder, t.ex. Paris, London, Wien och Köln grundades eller byggdes också ut av romerska stadsplanerare. Ett annat spår från romarriket finns i latinet. T.ex. bland läkare och präster i hela världen. I de områden som hörde till den katolska kyrkan i västra och norra Europa blev det latinska alfabetet det som man använde när man skrev på sitt eget språk. Folkliga varianter av latinet utvecklades under medeltiden och framåt. Så uppstod de så kallade romanska språken: italienska, franska, rumänska, portugisiska och spanska.

Det finns också mer “osynliga” kulturarv från antikens Rom. Ett annat sådant arv är att lagarna i många länder i Europa är starkt påverkade av den så kallade romerska rätten, alltså de lagar som fanns i romarriket. Samarbetet mellan kejsarna och de kristna biskoparna under 300-talet ledde till att kristendomen blev en statsreligion. Kejsare Augustus menade att hans makt över världen skapade den romerska freden, pax romana. Ungefär samma tanke fanns också hos perserna tidigare. I vår egen tid har organisationer som FN och EU utgått från liknande tankar om att alla människor ska kunna leva i en gemensam värld utan krig. Den moderna tanken skiljer sig dock på en avgörande punkt från de antika. De flesta anser idag att makten över världen bör komma underifrån, från folken, och inte ovan­ifrån, från ledarna.

Evelina